Idag har Kisse träffat neurologen.
Hennes symptom är inte vad man kan förvänta sig vid en hjärnskada (hjärnblödning, tumör) eftersom reflexerna inte är jämnt nedsatta utan är blandade i hela kroppen. Höger bakben, vänster näsborre t.ex.
Det kan vara en infektion på nervsystemet som i så fall nog går att bota eller i alla fall lindra betydligt.
Det kan också vara en cancerform som tydligen brukar yttra sig just så här.
Eftersom kisse inte på något sätt lider kommer vi att fortsätta utreda henne.
Kisse är försäkrad, men det kostar ändå pengar för oss. Jag och Kattpappan är överens om hur mycket vi kan lägga på vidare behandlingar. Det är en ganska stor summa... så vi tror inte att vi ska behöva säga stopp av ekonomiska skäl i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra. Ni får ännu en tid, ännu ett hopp. Och kisse får vara hemma och må bra. Besluten blir så akuta runt en inläggning, för då vet man ju att kisse mår dåligt oavsett hälsan (utom mitt pucko tydligen). Nu håller jag tummarna för att det är en infektion och att ni får veta vad det är (enda gången man vill ha ett positivt resultat är när man VET att något är fel, oavsett kattvård eller fertilitet). Att antibiotika ska ta det och livet bli stabilt. När det gäller hennes dotter, är hon elak eller BRUKAR hon vara elak? Jag upptäckte när lurvbollen var sjuk att plötsligt var de tidigare mycket hårdhänta pojkarna helt personlighetsförändrade i förhållande till henne. Inte omhändertagande men de lät henne vara ifred.
Såg förresten Kattpappans bilder och insåg vad det var du hade ;-) Jättefin är hon. Nallesöt (hmmm? kanske fel om ett rovdjur, men som rexägare blir europeer runda som nallar i ansiktet)
Och ja... Ibland tackar jag gud för försäkringar. Agria skulle helst se att jag glömde betala premien efter de senaste åren tror jag ;-)
Just den här katten är faktiskt docksöt. Hon är alldeles för söt för att vara europé. Hon är dessutom väldigt ljus och inte den mest påhittiga katten, faktiskt rätt dum... så vi brukar kalla henne för vår blondin.
Dottern är rätt elak. Eller elak är ju helt fel ord när det handlar om djur, det är normalt revirbeteende. Dottern är fertil, tidigare var de båda fertila och då handlade det om revirkamp. Nu är mammakatt kastrerad men dottern är fortfarande fertil, och hon måste ju upprättahålla sin status som den fertila i flocken, trots att hon är minst och yngst.
Dottern är så jäkla snygg och rastypsik. Jag har verkligen lyckats föda upp en pärla, och jag har gjort det helt utan att inavla. Det tar emot att kastera henne utan att hon fått en enda avkomma. Men det blir nog så ändå, jag kan inte fortsätta med uppfödandet, jag tycker att det är alldeles för galet hur många andra resonerar och jag vill inte vara en del av det.
Förhoppningen om att alla ska bli "snällare" mot varandra här hemma kanske skyndar på beslutet lite?
Skicka en kommentar