Från och med första januari kommer alla gravida kvinnor i Stockholm att erbjudas ett KUB-test (ett test som mäter risken för kromosomavvikelser på fostret) Får man hög risk på testet kan man sedan gå vidare och ta ett prov där man får svart på vitt om kromosomavvikelser finns.
Ingen tvingar kvinnorna vare sig att göra KUB-test, gå vidare med ytterligare test, eller att vid påvisad kromosomavvikelse välja abort.
Men finns det inte en risk att de föräldrar som väljer bort test alternativt väljer att behålla barnet trots hög risk för kromosomavvikelse får "skylla sig själva"? Alltså att när de valt att få ett barn som behöver mer hjälp än andra barn, då får de minsann klara av det själva utan extra pengar och resurser från samhället.
Jag hoppas att det inte är så, men jag kan inte låta bli att tänka tanken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fast drar du det inte lite väl långt nu?
med den logiken skulle ingen få någon hjälp alls -en alkoholist har själv valt att börja supa, en rökare har valt att dra på sig lungcancer, en mamma som föder för tidigt har säkert gjort något olämpliogt...Och visst, samhället har blivit hårdare, men dit tror jag inte att vi kommer.
Jag hoppas verkligen du har fel. Men. Din tanke är logisk och inte alls omöjlig att föreställa sig. Attitydförändringar sker ju så sakta så vi märker inte alltid hur dom kom. Så det är nog inte omöjligt att det ena ger det andra under ytan så att säga.... och jag bävar för att klimatet ska hårdna än mer....
Jag tror inte att det kommer att bli följden. Med färre avvikande barn kommer det ju snarare finnas mer resurser. Däremot tror jag att klimatet kan bli hårdare på ett annat plan. Ju ovanligare en avvikelse är desto mer uppmärksamhet får den och det är möjligt att kanske särskilt de som valt bort ett barn pga kromosonavvikelse känner sig provocerade av att någon valt att behålla ett sådant barn. Och kanske blir det lite samma som med de skadade husdjuren, att man på något sätt börjar tycka att det inte är ett "värdigt liv" och att det därför är rätt att ta bort fostret. Vem bestämmer när livet är värdigt att leva eller ej? Och hur vet man om man fattar rätt beslut för dem som inte kan tala för sig?
/Anna
Skicka en kommentar