Träningstid är i konflikt med Lillkattstid.
Jag behöver träna för att må bra. Men jag behöver också mycket tid med mitt barn.
Det blir oftast träningen som får stå tillbaka till förmån för pekböcker och boll-lekar.
Allt handlar förstås om prioriteringar, men skolan har alltid första prioritet, så då blir det så här. Jag önskar att jag var effektivare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det blir bättre när du pluggat klart och börjat jobba. Kanske inte mycket tröst nu men jag tycker det funkar bra att träna, ha barn och jobba heltid. Vi har möjlighet att simma (eller spela innebandy) på arbetstid 2 ggr i veckan (vilket är massor värt) och sen tränar jag kvällar resten. När man inte har det där konstant dåliga samvetet att man borde plugga på kvällarna så funkar det jättebra att åka iväg efter barnen somnat och träna då. Är det inte jag som jobbar heltid utan är hemma mer dagtid med barnen tränar jag ibland på dagarna också, då är det mest bara skönt att komma iväg men när jag jobbar 100% är barntiden för värdefull för att tränas bort regelbundet.
Enklast är ju så klart om man hittar tidseffektiva träningslösningar. På sommaren springer jag mycket för det är så himla smidigt att bara ta på sig skorna och vara hemma färdigtränad 35 minuter senare. På vintern har jag en träningscykel ståendes här hemma som jag plågar regelbundet. För att både hinna träna och få så mycket gjort som det bara går samtidigt.
Behöver också träna för att må bra så jag förstår absolut ditt dilemma.
Skicka en kommentar