tisdag, november 13, 2007

kärleksfunderingar

Den nyblivna mamman uttryckte förvåning över att hon redan var så otroligt kär i sin bebis, hon trodde att det skulle ta lite tid.

Och det gör det... tror jag.

För hela tiden blir det bara bättre och bättre. Ju mer man lär känna den lilla människan desto mer förälskad blir man. Men man tror hela tiden att nu, nu är den bästa tiden, och bättre än så här kan det inte bli. Men det blir det.

Tänk vilket underbart äventyr det är att få bli förälder.

Undrar när man börjar tycka att det var bättre förr? När börjar man längta tillbaka till när de var små? Kanske när det är dags för barnbarnen? Eller kanske aldrig? Jag hoppas på det senare alternativet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Den bästa tiden är alltid den man är i! Så har jag i alla fall känt hela tiden. Min äldsta är 14 år.

Solkatten sa...

Ja! Jag är alldeles uppöveröronen förälskad i sonen. Ett underbart äventyr är precis vad det är =)

Anonym sa...

Men jag trodde verkligen det skulle ta lite tid innan jag fattade att det var min och bara min bebis jag hade hos mig - och att det därmed skulle ta lite tid att knyta an. Det är så många som säger att det tog tid för dem att verkligen verkligen bli kära i sina bebisar. Men inte för mig tydligen!

Jag kan faktiskt inte komma på nåt som skulle kunna göra nuläget bättre, så hur det ska kunna bli härligare än så här harjag svårt att förstå. Men jag får väl tro på er då, och inse att jag verkligen har något stort att se fram emot om den här kärleken ska fortsätta växa......

/AF