Ont i benen och deprimerad var nog den grövsta underdrift jag kunde dragit till med.
Älskade katten kan inte gå, hon vinglar omkull när hon försöker. Det onda verkar flytta runt hela tiden för ena stunden är det tydligt att det är höger bak, och i nästa stund är det vänster fram.
Dessutom har hon börjat kräkas och bajsa blod. Förhoppnigsvis är det bara en reaktion på tabletterna hon fick. Vi har slutat ge henne medicin och ska se om hon blir bättre.
Massor av prover och röntgenbilder är tagna på älskade katten, men veterinärerna hittar ingenting som ser konstigt ut. Ändå är det så tydligt att hon inte mår bra.
I går kväll när jag ringde för att ställa en fråga visste tjejen i receptionen direkt vem min katt var, det var tydligt att de hade diskuterat henne på sjukhuset. Vi åker till det stora djursjukhuset med kanske 50 anställda, och många, många djur som passerar på en dag. Så att alla vet vem vår katt är, är ganska anmärkningsvärt.
söndag, november 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch stacars sse och stacars er. Hoppas de httar vad som är nas.
RAM Helena
/Sanar två vtga bostäver och ommatecen hoppas du förstår ändå.
Skicka en kommentar