Nu äter hon inte längre.
Veterinären vill att vi ska åka in, men jag vill inte.
De kan ju inte göra något, och det känns så ovärdigt att stoppa in henne i buren som hon hatar och åka bil som hon också hatar. För att inte få något resultat alls. Jag är också livrädd för att hon inte ska få komma hem igen.
Lilla, lilla katt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men är det bättre att hon plågas hemma då?? Hon kan ju få medicin/smärtlindring hos doktorn. Det är nog större risk att du inte får ha henne kvar om du inte åker in, att lida i slutet e ju inte värdigt.
Ulla
Fy vad fruktansvärt jobbigt. Stackars er och stackars lilla kissen. Skickar en kram och lite klia bakom örat (om hon gillar det).
det känns så vansinnigt futtigt att säga att jag hoppas att det går bra, men jag vet inte vad jag ska säga. stackars lilla katten :(
/sonja
Skicka en kommentar