Jag har sovit hela natten.*
Av mig själv.
Utan att ta en endaste tablett, inte ens naturläkemedel.
Jag visste väl att jag kunde.
Allt är inte bra, men nu har jag tryggheten i att jag kan.
*Om man bortser från de gångerna Lillkatten vaknade och var ledsen. Men enligt den nya kattfamiljsordningen så tröstar Kattpappan på natten, och det fungerar bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hurra för dig! Vad skönt!
Det kan ju ha varit det att du äntligen fick se en ordentlig instruktionsfilm på hur man faktiskt gör en bakdelsvändning så du inte behöver fundera på det, eller.... ;-)
/AF - ingen bebis i natt heller
Vad skönt att ha vetskapen att du faktiskt kan. Hoppas att det går framåt sakta men säkert nu. kram!
Och som svar på din fråga om känslorna kring syskonförsök; Visst känns det lite bättre den här gången. Jag tror att jag skulle acceptera faktumet att vi bara får ett barn, om vi ställs inför det. Men vissa dagar är det jobbigt ändå. Just den där maktlösheten man känner, när man vet att det inte finns några garantier. Ovissheten är värst. Om någon sa till mig att det inte skulle bli fler barn, då skulle jag bearbeta det. Men när jag inte vet... då hoppas man ju! Fast visst är det lättare att ta udden av de jobbiga tankarna när man redan är mamma och har världens finaste son som öser kärlek över en. ;) Man måste fokusera på det liv man har. dessutom minns jag inte riktigt hur det kändes, eftersom det faktiskt är 4-5 år sen vi var i cirkusen sist. Du har ju allt i färskare minne.
Jag mår verkligen dåligt av att höra hur jobbigt du har det med sömnen. När jag hade mina sömnproblem hade jag knappt mig själv att ta hand om än mindre ett barn, amning och studier.
Det är av största vikt att du orkar hitta ordentlig hjälp. Den läkare du har kontakt med nu är under all kritik och det vet ju du också. Kan jag göra något för dig?
AF: Tänker på dig. :-)
/Helena
Skicka en kommentar