Jag funderar mer och mer på att lösenordsskydda bloggen.
Många, många av mina finaste och bästa vänner läser här. Och ni är så viktiga för mig. Ibland vill jag ösa ur mig tankar som jag inte alls står för, som jag inte vill att ni ska läsa. Jag är säker på att ni också har sådan ibland.
Det handlar aldrig om att jag är sur på någon av er, för det är inte intressant att skriva om i bloggen, det kanske jag pratar med Kattpappan om, eller så går det fort över.
Men det handlar om hänsyn.
Så fort jag får en ingivelse till något jag vill skriva i bloggen nuförtiden kommer jag på någon fin vän som kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna missförstå det jag skriver, kanske ta åt sig och bli lite ledsen. Även om det inte var tänkt så.
Jag har den typiska kvinnliga egenskapen* att jag hela tiden tänker i flera steg och försöker känna in min omgivning och hela tiden känner av stämningar som inte ens finns. Konflikträdsla kanske det kan kallas också.
Jag har märkt att jag skriver långa svar som bara handlar om mig själv i kommentarer till andras bloggar, för att jag känner mig säkrare där.
Jag får se hur jag gör. För jag vill egentligen inte alls. Och kanske beror det bara på min allmänt slöa sinnesstämning just nu, att jag inte lyckas plita ner något alls.
*Nej, det finns inga kvinnliga och manliga egenskaper biologiskt men däremot socialt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag förstår dig så väl!! Precis så där tänker jag också.
Jag lösenordsskyddar i princip inte för att jag är rädd för att avslöja min identitet utan precis av de skäl du nämner - rädsla att någon jag känner ska känna igen mig och sig själv i texten, missförstå, bli sårad. Konflikträdd, indeed.
Jag känner att jag inte hade kunnat vara lika rak och ärlig om jag inte lösenordsskyddat.
Hoppas jag får fortsätta läsa? (fast känn ingen press för det heller)
Blogg-gänget räknar jag också till fina och viktiga vänner. Men det är er jag vill ha kommentarer av när jag är på det humöret, så det är ni som i så fall skulle få lösenordet!
Jag vet vad du menar. Det är ett fåtal vänner som jag känner IRL som läser på min blogg och jag börjar känna mig alltmer obekväm med det. Bloggvänner är en helt annan sak.
Svårt det där med integriteten och gränserna.
Jag känner precis likadant och har redan skaffat en wp blogg som jag skriver på och importerar inlägg från blogger till. Jag känner att jag mer och mer censurerar det jag skriver för att jag vet att de flesta jag känner läser bloggen. Och precis som du skriver så vill man ibland bara ösa ur sig och då vill jag kunna göra det utan att bli nerringd sekunden efter av vänner som misförstår, men jag tar gärna emot feedback i bloggen av bloggvänner.
Som långvarig läsare hoppas jag att få fortsätta även om jag inte tillhör den "innersta kretsen". Men du bestämmer såklart!
Jag har absolut inte bestämt mig för om jag verkligen ska lösenordsskydda, men om jag gör det får du så klart lösenordet ullah! Du är en av dem vars kommentarer jag uppskattat genom åren!
Lite lösenord kan vara skönt ibland. Men visst cencurerar man sig, av hänsyn till både sig själv och andra.
Åh, tack!
Jag förstår hur du menar! Fast från andra hållet :-)
Jag räknas väl som en av IRL-vännerna, och jag kan ibland känna att det blir väldigt märkligt att läsa dina tankar och reflektioner här istället för att prata med dig på riktigt! (Jag kan ju välja att inte läsa förstås, men ändå)
/AF- som förstår att hon inte kommer få lösenordet
Jag är helt anonym i min blogg. Inga av mina irl-vänner eller familj känner ens till den (tror och hoppas jag..) Det är jätteskönt att kunna skriva precis vad man tänker och känner utan att behöva välja sina ord! Bloggen är medel för ett jätteskönt utlopp för känslor som är nyttigt för mig!
Jag förstår dig absolut. Även om det är himla kul att läsa det du skriver och inte tror att jag skulle bli sårad av något du skrev. Det är också intressant de gånger jag läst något jag inte håller med om att få diskutera det. Men visst förstår jag att det känns mindre fritt att uttrycka känslor och tankar om människor som man känner i verkligheten läser.
/AS
Jag vet precis vad du menar. Att mina irl-vänner läser min vardagsblogg bryr jag mig inte så mycket om. Men den andra, där jag ibland skriver riktigt tunga och svåra ord, som även handlar om andra människor. Där vill jag inte att de ska vara, men tyvärr har många hittat även den även om jag försökt vara så anonym det går utan att bli tråkig.
Jag vill också fortsätta läsa hur du än gör.
Skicka en kommentar