Jag känner mig som lite vem som helst den här graviditeten.
Jag kämpade inte alls, den blev ju nästan till på ett hoppsan.
Att jag verkligen, verkligen fattar att det är ett mirakel, och att jag inte tror att det någonsin kommer att gå igen skiljer kanske ut mig lite, men det är ju inget det pratas om till vardags.
Men idag på MVC kände jag ändå att nä, jag har ett annat förhållningssätt än de som inte varit med om infertilitetsresan.
I väntrummet i soffan bredvid mig satt en tjej som gissningsvis var gravid i 5-6 månaden. Hon hade en kompis bredvid sig och de pratade hela tiden högt om gravidtjejens krämpor. Hon putade med magen och strök sig hela tiden över den, så att ingen kunde undgå att se den.
I väntrummet på MVC är det ju inget konstigt beteende att vara inriktad på sin graviditet, särskilt som vi andra som satt där också var tydligt gravida. Men jag blev ändå väldigt generad, ungefär som om hon pratat alldeles för högt om sitt sexliv.
Det sitter så djupt rotat i mig att graviditeter är fantastiska mirakel, och att man ska vara stolt över dem, men att någon annan kan bli ledsen och sårad, och att man inte skryter för mycket om den. Dessutom har jag en ryggmärgsreflex för att aldrig, aldrig beklaga mig över graviditeten offentligt. Visst jag gnäller en hel del här i min blogg, och rätt vänner och Kattpappan får också höra en del, men ingen utomstående ska någonsin behöva ta del av det, för jag vet hur ont i hjärtat sådant kan göra.
Och till sist, men det har kanske inte så mycket med infertiliteten att göra, utan mer med mig som person, tycker jag att det är en aning obehagligt när folk tar för givet att allt ska gå bra. Jag efterlyser lite ödmjukhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
graviditeter är fantastiska mirakel! krämpor kan vara jobbiga. I och med att många inte pratar om dem vet man knappt vad som väntar en. Jag gick i tron att alla var gravida så smärtfritt. Då blir man ensam i sina krämpor. Blev orolig för minsta lilla krämpa eller konstighet. Jag kan liksom du bli rädd när folk inte har så mycket ödmjukhet. Jag har haft lätt att blir gravid, trots det tar jag inget för givet. Varje graviditet är fantastisk! Tänk att vi får och kan göra så, få barn. Helt otroligt! Oj, jag kan verkligen spinna iväg. Okej. Ingen hade talat om för mig hur ont det till exempel kan göra efter förlossningen. Ingen. Tystheten och klara sig själv-andan kan verkligen göra oss ensamma. Jag tycker det är bra att prata om allt. Både det fantastiska, det roliga men att även det jobbiga. Blandningen gör oss mer erfrana och förberedda.
Jag håller med, jag undviker verkligen att prata om ev krämpor med utomstående. Man har en skyldighet att inte gnälla när man är gravid tycker jag.
Sen det där med att ta för givet att det ska gå bra, det gör jag verkligen inte. Har alltid ett "om" i bakhuvudet. Men med utomstående så pratar jag ändå som om att det ska gå bra, man pratar om föräldraledighet, barnprylar osv.
/Alexandra
Jag är gravid efter drygt två års helvete inkl missfall; ett resultat av hormonbehandling + insemination. Jag känner precis som du, och jag sörjer på ett sätt att jag nu har kommit till vecka 38utan att tillåta mig att frossa i att vara gravid. Ibland har jag upplevt att omgivningen verkar tro att jag är oengagerad i min graviditet eftersom jag inte klagar eller pratar en massa, eller konstigt nog känt mig mindre "lyckad" som gravid av samma skäl. Samtidigt tycker jag att det är direkt osmakligt att höra folk bre ut sig om sitt lidande och få en massa uppmärksamhet för något som faktiskt handlar om att de är privilegierade.
Missförstå mig rätt, många har sådana problem att de verkligen inte ska behöva hålla tyst om det! Du verkar ju ha det jättejobbigt t ex, även om jag fattar att du inte klarar att prata så mycket om det ändå. Men jargongen som går ut på att göra sig själv till världens centrum för att man har lite halsbränna avskyr jag. Det känns som ett hån. Själv är jag ju glad för mina krämpor (självklart för att de är små, jag vill verkligen inte bagatellisera mångas helvete) för att jag är så tacksam för att faktiskt få vara gravid. Men jag pratar inte en massa om dem, jag är alldeles för medveten om hur det kan kännas för andra som inte haft samma tur.
/Mary
Samhället ser ju tyvärr ut så idag; de flesta tar för givet att vi är lovade lycka och välgång...
Skicka en kommentar