Garanterad plats

Idag kom brevet från BB Stockholm. Jag blev konstigt darrig och vågade knappt öppna det. Jag har fått en garanterad plats! Och jag blev så glad att jag började gråta.

Jag har sagt att det inte är viktigt att föda på BB Stockholm, jag har t.o.m. intalat mig själv att jag nog ändå inte vill göra det även om jag skulle få en garanterad plats. Men nu, när jag vet att jag får föda där inser jag att det bara varit ett försvar inför mig själv för att kunna tackla besvikelsen om jag skulle få nej.

Det här handlar inte om att jag vill föda barn i vackert inredda rum, eller att jag tror att det jobbar häxor på andra BB. Det handlar inte ens om att jag vill föda utan smärtlindring vilket ju är något av BB Stockholms specialitet.
Det handlar om att jag trots att jag har erfarenhet av att föda ett levande och friskt barn, så kan jag inte släppa rädslan för att det den här gången inte ska gå lika bra. Jag vet att det är larvigt, det finns inget som tyder på att något skulle vara fel, det är bara det att jag inte riktigt vågar tro att jag skulle kunna bli gravid av mig själv, och att det skulle resultera i ett barn. På BB Stockholm har jag varit förut, jag vet hur allt ser ut, och hur det går till. Och det är en enorm trygghet för mig, i min rädsla. Och det var just det här jag skrev i mitt ansökningsbrev. Så tydligen tyckte BB Stockholm också att det var ett bra skäl.

Nu får vi se var vi verkligen föder när det är dags. Det är ganska långt från Södra förorten till Danderyd ifall det skulle vara bråttom och rusningstrafik, men det blir en senare historia.