Min barnmorska är inte mycket att hålla i när det blåser.
Barnmorskan jag går hos på MVC är kunnig och proffsig. Men hon har överhuvudtaget inget personligt engagemang. En kompis som gått hos henne tidigare hade en livskris under graviditeten och fick ingen som helst hjälp därifrån. Det här är andrahandsinformation, men det är den känslan jag får av min BM, jag skulle inte ens försöka anförtro henne något utöver de kroppsliga graviditetskrämporna.
Nu fungerar det här bra för mig. Jag är inte alls orolig för att hon ska missa något medicinskt. Och något annat behöver jag inte just nu.
Jag har varit med förr, jag har många ventiler om jag är orolig. Och jag är så medicinskt bevandrad att jag själv kan söka upp och förstå information ifall det är något utöver det vanliga jag undrar.
Den BM jag gick till under förra graviditeten är en av de mest fantastiska människor jag stött på i sjukvården. Hon gjorde så mycket för mig, långt utanför den föreskrivna vård jag hade rätt till. En av anledningarna var kanske att jag var en av hennes första patienter på MVC. Hon hade många års erfarenhet från förlossningsavdelning, men hade inte ens hunnit få ett eget rum när jag var hos henne första gången. Och så fick jag ett missfall, kanske hennes första som BM? Hon och jag höll kontakten, och jag fortsatte så klart att gå hos henne vid nästa graviditet, den som blev Lillkatten.
Jag funderade på om jag skulle gå hos henne den här gången också, men bestämde mig för att ändå inte göra det. Jag ångrar inte beslutet, med så här ont som jag har nu hade jag inte orkat åka in till stan bara för att lyssna på hjärtat. Det är verkligen skönt att ha MVC på kort promenadavstånd som jag har nu.
Men jag uppskattar hennes fantastiska engagemang ännu mer nu. Och jag är så glad över att det faktiskt finns möjligheter i dagens så snåla sjukvårdsbudget att ge den som behöver det, det där lilla extra.
torsdag, oktober 09, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar