Köpstopp?

Jag läser på nätet om några som ska försöka leva med köpstopp under en begränsad tid. Och medan jag följer deras konversation så inser jag att jag redan shoppar mindre än vad de tycker är köpstopp.

Kattpappan tycker att jag är översnål, och det stämmer nog.

Jag har ju skrivit flera inlägg här om min ångest över blöj- och sjalköp (begagnat alltihop). Men det är å andra sidan allt jag köpt sedan jag testade positivt. Det har inte blivit några kläder till varken mig eller Lillkatten bara för att det är fint eller roligt att shoppa. Vinterkläder har jag köpt till Lillkatten eftersom han inte ägt några riktiga tidigare. Någon fika har det nog blivit, men det brukar inte bli mer än en liten latte. Och jo förresten jag har fyndat några begagnade amningströjor och några begagnade ytteplagg till bebisen eftersom vi faktiskt inte hade tillräckligt till Lillkatten i de minsta storlekarna, jag var ännu mer extrem innan han föddes och hade inte köpt någonting alls. Något annat jag också köpt att presenter till folk som fyllt år, eller ta-med-till-middag-saker.

Jag har skrivit en lista på saker som jag tror att vi behöver till bebisen, men jag har inte köpt något eftersom jag får ont i magen av att shoppa. På listan står det bärskydd (att ha utanpå sjalen) och ammningskudde (något som jag verkligen ville ha när Lillkatten var bebis).

Uppdaterat: Jag kom på att jag köpt ett fårskinn till bebisvagnen och lite sommarkläder till mig och Lillkatten i somras eftersom han inte ägde några shorts och eftersom jag inte varit gravid på sommaren tidigare och bara hade vinterkläder.