I morgon är det dags, dags för det där förbannande ultraljudet som jag är så rädd för, och som jag helst skulle låta bli.
För jag vill inte veta mer, jag vill bara gå här i min bubbla och må illa och tro att det kanske blir barn någon gång.
Det borde ju gå bra, de flesta behöver ju inte avbryta i vecka 20, men jag vill inte veta. Jag är rädd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kommer att gå bra! Jag tror verkligen att det kommer att göra det.
Stor kram och en (iofs helt onödig) hårt hållen tumme!
Jag håller mina tummar stenhårt och sänder dig en extra tanke imorgon. Kram
Jag förstår precis, det gör nog de flesta som varit i gravida. Jag håller mina tummar för att allt är som det ska och ni kommer ut med ett fånigt leende på läpparna efter att ha fått se er lilla bebis. KRAM HB
Skicka en kommentar