Jag vet att jag är rätt ensam, men jag står inte ut med den här värmen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Det går inte att klä sig i mindre än vad jag gör, eller att få det svalare inomhus utan att använda luftkonditionering, och det kan man ju inte riktigt göra här i Sverige.
Och jag är konsekvent i mitt klagande. Aldrig, aldrig, aldrig kommer ni att kunna läsa något inlägg här i bloggen där jag klagar på kyla eller regn. För jag är en riktig svensk, mitt rätta element är mörker, kyla och fukt. Och då ska ni veta att jag inte har speciellt mycket svenska rötter, utan jag har bara av en slump hamnat på rätt plats, i rätt klimat. Utom när det ibland blir så här äckelvarmt, för då vill jag bara fly.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är benägen att hålla med dig...även om regn och rusk verkligen inte är min melodi!
Ja, jag får också spader i värmen och blir alldeles odräglig (inte heller jag har svenska rötter). Med en graviditet på det har jag full förståelse för din klagan! Jag var själv höggravid för tre år sedan under en kladdvarm sommar och jag gnällde hela tiden på värmen. Nu har jag lyxen att jag kan skutta ner till bryggan och ta ett morgondopp, har just gjort det och känner mig lite svalare.
Har du en vetevärme? Stoppa in den i frysen och njut sedan av en stunds skön svalka! Och tänk på frasiga septemberdagar!
Att få spader i värmen när man är gravid är ju inte alls konstigt. Jag är likadan. Håller mig gärna inne om jag inte har närhet till vatten att bada i.
Skicka en kommentar