Illamåendet är hanterbart. Det finns där ständigt och viker inte för en sekund från min sida, en riktigt trofast vän. Men även den jobbigaste vän vänjer man sig till slut vid. Jag går inte och tänker på illamåendet jämnt, och för det mesta känns det helt normalt att drabbas av illamåendeyrsel när något luktar. Men till skillnad från förra gången kommer jag ihåg hur det egentligen ska vara, då förra gången trodde jag på fullt allvar att illamående var en konstant känsla som alla hade, och det var inte förrän efter förlossningen jag insåg hur illa jag hade mått under hela graviditeten. Vi får se om det blir några nya insikter den här gången.
Idag är jag i vecka 20+2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mitt illamående har i princip gått över nu. Det är väldigt skönt. Hoppas att ditt ger med sig också snart..
Skicka en kommentar