När jag läser i en blogg om föräldrar som gör så tvärt emot det jag själv tycker är rätt och riktigt, när de beskriver hur de använder metoder som får mitt hjärta att värka och min mage att dra i ihop sig av sorg, ska jag då, utan att det bads om råd gå in och ge dem min åsikt?
Eller ska jag acceptera att alla föräldrar fungerar på olika sätt, och säkert gör sitt bästa, även om jag personligen tror att deras metoder skapar otrygga barn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tycker det är svårt. Det beror på hur det görs naturligtvis. Men skrivna mejl och kommentarer är alltid lätta att feltolka även när man faktiskt menar väl. Förresten! Jag kan inte hitta någon mejladress till dig angående vikblöjorna men du kan mejla mig på snellabella@gmail.com
Jätte svårt!
men så länge barnen inte far illa så tycker jag att det är upp till var och en att uppfostra sina barn efter sina metoder. Sen kan man ju ha åsikter, det är alltid fritt fram.
Det är väldigt känsligt det här med barn, så du ska nog ta det lite lugnt :)
Jag har samma dilemma, kanske om samma blogg. Det skär i mig. Men jag säger ingenting. Jag tror och hoppas att de ger sitt lilla barn trygghet på andra sätt.
Jag skulle aldrig personligen ge mig in i att kommentera någon annans persons barnuppfostran på nätet. Jag tror mig inte kunna känna en människa och en familj tillräckligt bra genom att läsa deras tankar i en blogg för att kunna kommentera vad jag tycker om deras sätt att uppfostra barn - det känns inte som om jag skulle kunna greppa hela bilden.
Å andra sidan kan jag tänka att om de öppet skriver att de agar sin barn så skulle jag naturligtvis reagera så att kommentera barnuppfostran är nog inte helt otänkbart ändå för mig ändå...
Men det är förstås bara min personlighet. Om du anser att någonting är uppenbart felaktigt och tycker du har en bättre lösning så kanske du kan kommentera det "lite fint" - vad vet jag?
Tror att folk ska få göra som de vill så länge det inte handlar om något som kan definieras som barnmisshandel.
Jag fattar inte hur man kan använda sig av exempelvis 5-minuters-metoden. Att låta sitt barn gallskrika på det sättet skulle vara emot mina principer men jag vet folk som tycker att det är jättebra.
Vet inte alls vilket ämne ditt inlägg handlar om...men jag tycker att det låter som "skrikmetoden"...
Anna-Bell
Skicka en kommentar