Lillkatten och jag har tillbringat ganska mycket av den här sommaren ute i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar. Jag får mycket hjälp med Lillkatten när jag inte riktigt orkar med på grund av illamående och sånt. I eftermiddag ska vi ut i stugan igen.
Min pappa har ganska svårt att förhålla sig till våra nya roller där jag som mamma definitivt är vuxen och klarar mig själv. Det går bra i några timmar, men när vi bor tillsammans blir det absurt.
Han lägger sig i på detaljnivå hur jag klär mig, vad jag äter, vad jag läser, hur Lillkatten äter, sover, kläs och t.om vad han äter med.
Och jag argumentar hela tiden emot honom.
Den här gången ska jag försöka mig på en ny strategi, bara säga ja, och sen strunta helt i vad han säger. Jag vet ju att jag är vuxen, och jag är säker på mig själv i min roll både som förälder och vuxen, jag får bara inte glömma det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att komma ihåg att det bottnar i en osäkerhet mer än elakhet från hans sida kanske också hjälper, även om det inte riktigt går att säga på det viset...
Sådär blir mina föräldrar också när jag bor hos dem, eller när vi delar sommarstugan. Till och med när de här hos oss och hälsar på några dagar. Har åsikter om hur dags vi äter, vad vi äter, hur ofta vi tvättar, om dörren är låst eller inte, hur dags jag går och lägger mig... Speciellt det senare är intressant: så fort jag åker ner till Malmö kommer far och hämtar mig på stationen, fast jag mycket väl kan ta bussen själv (tar drygt en kvart) och ska jag ut på kvällen undrar de direkt hur dags jag kommer hem och om jag klarar mig hem själv. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
På sistone har de även börjat tala om för mig hur man hittar i Malmö. Jag bor ju inte där längre, men herregud - Triangeln har ju knappast flyttat bara för att jag gjorde det!
Jag kör nog också mest med "ja"-tekniken. Och tänker att det är ju trevligare att de bryr sig än om de inte hade gjort det alls. Och så skriver jag massor av frustrerade sms till utvalda vänner!
Skicka en kommentar