I fredags efter att vi hade kommit hem utan katten var det omöjligt att plugga. Så jag förlorade en välbehövlig dag.
Istället sitter jag nu här idag, ensam hemma och pluggar.
När ska jag få tid att vara med mitt barn? Han kommer nog inte ens ihåg vem jag är längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gumman, för det första vill jag ge dig en stor tröstkram och för det andra säga att det är självklart att lillkatten vet vem du är men jag kan förstå hur du känner det. Jag får magknip vid blotta tanken på att börja plugga och vara ifrån Linus massor med timmar varje dag.
Kram!
Fast när du väl får tid är han obeskrivligt mammig. Då duger pappa inte alls. Så nog har du lämnat en del ganska permanenta och positiva spår.
Skicka en kommentar