Det här kan vid första anblicken verka vara ett renodlat gnällinlägg, och det är det också i viss mån. Men det innehåller också en seriöst ställd fråga, som jag hoppas att någon av mina kloka läsare ska kunna hjälpa mig med.
Några veckor innan jag testade positivt hade jag influensa. Jag var alldeles matt i hela kroppen och hade inte lust att göra något annat än att ligga ner. Att sitta framför datorn blev i längden alldeles för jobbigt. Då var det ju självklart vad jag skulle göra, ligga och vila tills jag blev bättre.
Nu är jag gravid, och jag mår på pricken som jag gjorde när jag hade influensa. Jag är alldeles matt, och vill helst lägga mig ner hela tiden. Men nu är det inte lika självklart hur jag ska göra. Ska man vid graviditet, som ju trots allt inte är någon sjukdom, göra som det känns och bara sova sig genom illamåendet och mattheten, eller ska man trotsa känslan och försöka leva sitt liv som vanligt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Min bm sa att jag skulle lyssna på kroppen och i den mån det gick följa. Vila så mycket det går alltså. KRAM HB
Jag försökte hålla igång men det ledde till högt blodtryck... Säger som föregående kommentar, lyssna på kroppen!
Graviditet är ingen sjukdom men det är ett tillstånd där man inte är som vanligt, kroppen fungerar inte som den brukar i alla situationer och det är (tycker jag) orealistiskt att tro att man skall kunna fungera precis som vanligt även när man är gravid.
Ta hand om dig! Kram kram!
Jag lyssnade inte på min kropp så noga och fick bebis aldeles för tidigt.
Tänkte just att graviditet är ingen sjukdom, och inte kan jag ligga så här och lata mig i månader...
I efterhand hade det varit bättre att vila mer och slippa en månad på neonatal (speciellt om man har barn innan)
Man får nog finna sig i att man inte är en sån som går oberörd och aktiv genom graviditeten även om man gärna vill vara en av dem...
Självbilden får sig liksom en knäck av allt vilande - så var det för mig i alla fall.
Jag har alltid tänkt att jag ska försöka hålla igång och vara som vanligt och träna osv - dvs, så har jag tänkt innan illamåendet slagit till. Jag har bara inte kunnat, det har varit som en vägg. Så mitt förslag är att ge efter, jag tror illamåendet vill få en att ta det lugnt...
Jag är så himla trött på folk som mässar att graviditet minsann inte är en sjukdom och underförstått menar att det är bara att leva på precis som vanligt, allt annat är fjams. Det finns förvisso kvinnor som mår finfint under hela graviditeten. Tillhör man dem så är det ju bara att gratulera sig själv och köra på som vanligt.
Men om man nu inte tillhör de som mår kanon när man är gravid så är ju det en realitet det också. Du är ju inte inbillningsillamående bara för det är graviditeten som orsakar besvären och inte ett influensavirus.
Det kan kännas som ett nederlag för ens duktighetsfascisten inom en (det gjorde det i alla fall för mig) att ge efter för det faktum att man mår kasst när man är gravid men jag tror man ska göra det som känns bra. Så om sova känns som det rätta, gör det!
Jag minns hur trött jag var när jag väntade mitt andra barn, särskilt i början precis som du nu. Jag var så trött att jag höll på att somna när jag var ute och gick! Orkade inte hålla ögonen öppna. Så lyssna på vad Pia och de andra skriver.
Jag tycker verkligen att man ska stanna hemma om man mår dåligt. Vila, göra det som känns bäst. Oberoende av vad orsaken är som ligger bakom illamåendet så är det ju där, det är verklighet. Då behöver man inte orka.
(förutom om det gäller baksmälla då kanske..)
Tänk på dig själv, lyssna på din kropp! Kram, Tingeling
Jag säger också - lyssna på din kropp. Vill du vila så vila. Däremot tror jag att det är bra att röra på sig en del så att blodcirkulationen kommer igång och att kroppen jobbar också. Men då räcker det ju med en lugn promenad liksom.
Jag har visserligen aldrig varit gravid, så det kanske diskvalificerar mig från att ha en åsikt i just det här fallet, men jag säger så här..Många andra mänskliga tillstånd, som t.ex. stress, är inte heller en sjukdom, men kan vara en anledning att lyssna på kroppen. Att lyssna på kroppen är mycket mycket viktigt. Alltid. Vilket per definiton borde betyda att det är lika viktigt att lyssna på kroppen vid en graviditet som annars. Minst. Så.. så tänker jag.
Jag tror på att vila när man är trött. Så länge inte tröttheten beror på depression, och så är det ju inte för dig. Jag har inte skrivkt grattis än heller så jag gör det nu. Massa grattis!!!!! och lycka till.
Hej
Lägg dig ner och ligg platt, du känner din kropp och den säger åt dig att ligga ner.
Kram sköt om dig
Skicka en kommentar