Inte orolig

Jag har gått med i en ankomstgrupp. Någonstans måste jag få skriva om det som är jobbigt, och det ska inte skrivas i den här bloggen.

När jag i en av de ständiga enkäterna i gruppen skulle svara på vad jag är mest orolig för med graviditeten insåg jag att jag inte är ett dugg orolig. Jo jag är orolig för att det ska bli jobbigt och att Lillkatten ska bli lidande.

Men jag är inte orolig för missfall. Det känns inte som att jag är gravid på riktigt. Jag har inte kämpat för det här. Går det bra är det en bonus, allt annat är som det ska. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli engagerad längre fram ifall jag får fortsätta vara gravid. Och skulle något hända sent i graviditeten skulle det förstås vara en katastrof för mig personligen. Men just nu finns det inget på riktigt, och vi har fortfarande behandlingsplanen och frysisen kvar.