Matsnobbism

I eftermiddag kommer några vänner förbi och grillar. En spontan grillkväll skulle kunna innebära att man köper hem något färdigmarinerat och slänger in lite pommes frites i ugnen. I vår bekantskapskrets gör det inte det. Det innebär en heldag i köket med yttifytton hemlagade tillbehör, 73 kakor och egentillverkat vin. Halvfabrikat är inte tillåtna, och är det något som är färdigköpt, så ska det åtminstone vara köpt i en specialbutik som ligger väldigt oåtkomligt. I vanliga fall tycker jag att det är roligt med den här matsnobbismen. Det är roligt med alla nya recept och roliga kombinationer.

Men nu har jag ingen lust att vara köksinnovativ. Jag vill helst bara ligga i soffan. Kattpappan har ett hus att städa, och är inte riktigt lika road som jag av att tänka ut kökskreationer. Så vi fick den lysande idén att cykla till matbutiken, och köpa färdiglagat. Visserligen marinerar vi själva och allt är ekologiskt (någon måtta får det vara med slabbigheten) men tillbehören ligger faktiskt i påse och är helfabrikat.

Tänk att något så självklart kan kännas så nytt och spännande.