Nu har jag nog ridit färdigt på ett år eller så.
Alla kära ridkompisar, vi ses inte ikväll. Illamåendet tillåter inte längre några galna ponnyer, inte lugna och stabila heller för den delen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Från början var det här en infertilitetsblogg. Nu är jag mamma till två småkatter, varav den ena kom till oss helt utan behandlingar. Jag har fortfarande en hel del barnlöshetsrelaterade funderingar, men skriver mest om det som för stunden faller jmig in. Det här är alltså ytterligare en av alla de där egobloggarna utan konkret avsändare.
7 kommentarer:
Äääh. Det jag önskar mestmestmest i hela världen är att få vara gravid. Ändå fasar jag lite över tanken att inte få klättra upp på kusen.
Nåväl, jag är inte där ännu, i graviditeten. Men, att rida efter ÄP känns inte lockande det heller...
Alltså, de allra flesta rider till vecka 20 ungefär. Det är inga problem alls.
Men jag tillhör tyvärr sorten som mår pestilla hela tiden, och därför fixar jag inte att rida..
Buhuuu, din stackare! Å andra sidan slipper du ju nu gå och fundera på hur du ska göra med ridningen-det löste ju sig självt....
Själv ska jag ju snart få börja så smått igen på Mysmonstret :-)
/AF
men du kommer väl och hälsar på ändå hoppas jag? om du orkar o inte mår för illa förstås! en kattmamma på läktaren är bättre än ingen kattmamma alls, tycker jag :)
/SD
Det var nog bra för somliga att få tygla ponny för omväxlings skull.
/AS
Jag kommer förhoppningsvis senare och tittar, just nu orkar jag inte outa något... sen är jag så dumnaiv att jag hoppas att jag ska börja må bättre snart och kunna rida.
Vem var det som fick rida vildponny?!?!? Jag är mycket nyfiken!
Äsch vad trist men jag misstänkte nästan det. Håller med att vi gärna vill se kattmamman på läktaren när det fungerar. Det var så tomt utan någon ur familjen katt i stallet. KRAM HB
PS: M red vildponnyn. Gick jättebra när hon hittade sitt mod och hans broms. :-)
Skicka en kommentar