Snart, mycket snart är min tid med Lillkatten slut.
Det känns överdjävligt.
Men det känns också bra.
För vi är två föräldrar, som båda älskar Lillkatten lika mycket och som båda kan ta hand om honom. Allt står inte och faller med mig.
Och min föräldrarledighet är inte slut. Jag ska bara göra ett uppehåll på två terminer, och sedan ska jag vara hemma igen. Hur länge vet jag inte ännu, det beror lite på tillgång till vettiga dagisplatser, men det blir i alla fall minst en hel sommar till.
Och som student kan jag i viss mån bestämma över min egen tid. Jag läser en naturvetenskaplig utbildning vilket innebär att jag har väldigt mycket mer schemalagd tid än vad de flesta universitetsstudenter har, men ändå inte lika mycket som det hade varit ifall jag hade jobbat heltid någonstans. Så jag kommer att ha en hel del tid för Lillkattsgos, och gåträning och lyssna på de första orden, och allt annat jag inte vill missa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Din tid med Lillkatten är inte alls slut! Det är bara föräldraledigheten som är det. Fast det har du ju redan insett, förstås.
Det är faktiskt ganska skönt att inte vara hemma på heltid längre. Bara man får vara tillräckligt mycket hemma så känns det riktigt OK!
ullah: SÅ KLART! Jag uttrycker mig som en kratta. Eller så var det en freudiansk felskrivning för att det känns som att det är slut...
sassamamma: Det blir säkert bra så fort jag börjar. Men separatipnsångest är mitt andra namn.
Skicka en kommentar