Jag önskar att jag kunde säga att jag bara köpte ekologiska kläder, sydda av vuxna människor som tjänar så bra att de kan leva på sin lön och dessutom har tid i livet för något annat än jobb. Jag skulle också vilja kunna säga att jag bara köper kläder när jag verkligen måste och att jag använder det jag har tills det inte går att laga längre.
Men tyvärr kan jag inte säga det. Jag har precis investerat i ett par byxor, två toppar och ett skärp. Kläder som jag inte vet vem som har sytt, och vars färgningsprocess säkert förstör ett vattendrag någnostans.
Jag är löjligt lycklig över att ha lite nya snyga saker att sätta på mig efter alla mamma/amningskläder. Men det dåliga samvetet gnager. Jag kan ju inte skylla på att jag inte vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej. Jag har läst din blogg länge, men tror aldrig jag kommenterat. Det kanske är ett konstigt inlägg att kommentera för första gången på, det finns ju tusentals saker du skrivit om som berör och engagerar. Men. Jag ville bara säga att ibland måste man få unna sig. Och njuta. Dessutom verkar du ju vara medveten för det mesta, mer än de flesta. Så njut!
Jo jag unnar mig. Men samtidigt så tänker jag att varför ska jag kunna unna mig ett par nya jeans bara för att en ny model blivit trendig, medan en annan mamma inte ens kan unna sina barn att äta sig mätta?
Det är jättesvårt det där tycker jag
Skicka en kommentar