Vad tycker ni, alla kloka föräldrar och pedagoger som läser min blogg.
Är det ok att lämna bort sin ovanligt glada och sociala åttamånaders-bebis en eller två gånger i veckan en timme åt gången på gymmets barnpassning.
De tar emot barn från tre månaders ålder, men så tidigt skulle vi aldrig komma på tanken att lämna honom. Men nu känns han mycket äldre och mer medveten om att mamma eller pappa inte försvinner fast vi inte står bredvid hela tiden. Den förälder som lämnat honom kommer ju inte att vara mer än 30 sekunder bort ifall han blir ledsen, de ropar direkt på föräldrarna om det inte fungerar.
Jag vet inte vad jag tycker, och skulle bli tacksam för lite åsikter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Eftersom det finns barnpassning så är det nog inte skadligt i alla fall. Sen känner man ju sin egen bebis bäst, är han glad och social tror jag inte det är ngn fara och som sagt var du/din man är ju inte långt borta.
Jag säger att det är OK, förmodligen kommer han ha fullt upp med att kolla in de andra barnen som blir passade och inte ha en tanke på dig. Och så som sagt finns förälder 30 sekunder bort om det inte skulle funka!
Om du gillar och litar på de som passar barnet så är det väl ok, personligen skulle jag nog inte göra det men det är väl mest för min egen oro...mitt barn skulle nog klara det
Om du tycker att det känns ok så tycker jag att du ska testa det. Om det inte funkar för honom och dig så vet du ju det sedan. Funkar det så är det ju fine och bara att träna på.
Jag har läst din blogg lite då och då, men inte skrivit till dig tidigare.
Jag har en pojke som är lika gammal som din (mitt andra barn), och ville därför gärna svara dig och fundera lite högt.
Barn behöver närhet och kontinuitet för att känna trygghet. Det är ju inte ovanligt att barn, just i 8-månadersåldern, blir extra mammiga just för att de blivit mer medvetna om sin omgivning. De gör åtskillnad på mamma/pappa och andra kvinnor och män, och föredrar sina föräldrar. Det kan vara en svår ålder att introducera nya människor (och vanor) i.
Jag fick själv barnpassning av en barnvakt vi aldrig träffat förut för båda mina barn när jag behövde hålla ett föredrag i april. Det gick bra. Barnen var i rummet intill och lekte.
Men idag hade jag inte kunnat göra det just för att yngsta sonen är mammig och därför blir vred om han inte får vara med mig. Eftersom det är mitt andra barn, vet jag att det är en så kort period det handlar om det här första året och det är lättare att stå tillbaka med mina egna behov. Så vad jag vill råda, är att försöka se det ut barnets perspektiv: du kanske inte kan träna lika ofta som du skulle önska just nu, men om ett halvår och definitivt om ett år kommer du att ha en helt annan frihet. Gör det så mycket att ligga lite lågt ett tag? Att bli förälder innebär ju en hel del inskränkningar i den personliga friheten - och det är så det ska vara. Det är helt i sin ordning, även om det kanske känns frustrerande ibland. Och tycker du att det är alldeles för frustrerande att inte få träna så mycket som du önskar - ja, då ska du definitivt pröva barnvaktsservicen.
Det blev långt det här, men det är inga lätta saker.
Lycka till!
Katta
Katta: Dock är ju alla barn olika och jag har svårt att tro att Kattmamman ens skulle överväga att lämna bort Lillkatten om hon kände av att han just nu har en känslig och extra mammig period.
Kattmamman: Känns det som att han (och du) skulle klara det så tycker jag absolut du ska försöka utan att ha dåligt samvete. Det är ju som du säger, funkar det inte så finns du ju bara på andra sidan väggen.
Har heller aldrig lämnat kommentar men måste säga att du självklart känner ditt eget barn bäst och vet vad som passar och funkar för honom. En glad och nytränad förälder som har fått motion är förmodligen bättre för barnet än en som aldrig får röra på sig eller göra något på egen hand. Du kommer ju att vara så nära, bara några meter bort.
Lycka till!
Det är olika på olika barn. Man kan pröva, och går det bra så är det ok.
Jag håller med alla andra kloka: Funkar det så är det helt okej! Är man inte längre bort än att man kan dyka upp på nolltid så varför i hela friden inte? När/om åttamånadersångesten sätter in så lär man ju märka det, då talar Lillkatten om alldeles själv att nejtack nu går det inte att lämna.
Om du kan träna och få barnpassning lite så låter ju det helt underbart. Jag hade gärna gjort samma sak om det hade funnits här uppe hos oss.
Skicka en kommentar