Kampen för att bli mer än kattmamma

Jag har PCO. PCO står för Polycykliska Ovarier, vilket innebär att mina äggstockar ser ut som vindruvsklasar. Dessa vindruvsklasar åstadkommer inte rätt sorts hormon i min kropp och därför ägglossar jag inte.

Jag har alltid drömt om att bli mamma, en ung sådan dessutom, men jag träffade inte den rätta fadern förrän för några år sedan. Den rätte fadern ville gärna bli pappa snart, så ganska kort efter att vi träffats så slutade jag äta p-piller. Vi skulle ut och resa och eftersom man ju kan bli gravid när man inte längre skyddar sig bestämde vi oss för att jag skulle skippa malariamedicin trots att vi skulle till malariadrabbade områden. Haha idag skrattar jag när jag tänker på hur naivt jag trodde att jag skulle kunna bli gravid. För inte blev jag gravid, jag fick inte ens någon mens... utebliven ägglossning innebär ju också att inget ägg behöver blödas ut, fast just då visste jag inte vad som var fel med mig, jag tänkte bara att det nog tog lite tid för min kropp att komma igång, jag hade ju ätit p-piller så länge.

Månaderna gick, och ingen mens kom, och naturligtvis inte någon graviditet heller trots att jag gjorde av med en förmögenhet på graviditetstest. Jag fattade nog fortfarande inte att det var något som var fel så jag köpte en stor laddning ägglossningstest... och det var nu jag märkte att något verkligen var konstigt, för med jämna mellanrum fick jag positivt på stickorna... detta positiva utslag hade dock ingenting med någon ägglossning att göra (trots att stickorna ska vara 99 % säkra)

Så jag sökte hjälp, och nu fick jag reda på att det var PCO jag led av. PCO ska vara väldigt lätt att bota fick jag höra av alla, du äter bara en liten tablett i fem dagar och sedan är du gravid.

Jaha, den lilla tabletten blev utskriven till mig och jag åt den i fem dagar och några dagar senare gick jag tillbaka till min läkare och gjorde ett VUL (vaginalt ultraljud) och naturligtvis fanns det inga ägg där inne som tänkte lossna. Min kropp bara skrattade åt tabletten och vägrade fortfarande att samarbeta.

Så då fick jag dubbel dos av den lilla tabletten utskriven.

Tilläggas bör kanske att jag innan varje behandling var tvungen att starta en konstgjord blödning med hjälp av en annan liten tablett. Den här lilla tabletten ger mig viktökningar på upp till fyra kilo, det är vatten som samlas i min kropp och det gör ONT.

Efter dubbel dos av ägglossningstabletten kom jag tillbaka till läkaren som förvånande nog konstaterade att det faktiskt fanns ett ägg där som borde lossna snart. Jag och mannen fick ett schema på vilka dagar vi borde ha sex. Och sex hade vi trots att jag hade så ont att jag skrek av smärta… jag visste ju inte hur ägglossning skulle kännas och hade hört att det kunde göra ont. Att jag sällan sett mina vänner som ägglossar varje månad gå dubbelvikta av smärta tänkte jag inte på.

Jag fick gå och göra ett blodprov för att se om ägglossningen gått bra, och naturligtvis visade det sig att det hade den inte gjort. Den fruktansvärda smärtan visade sig vid ett VUL bero på en cysta som jag utvecklat. Jag fick stränga order om att åka hem och ta det väldigt lugnt tills cystan var borta annars kunde det gå riktigt illa. Jag hade veckan innan med fruktansvärda smärtor i magen grävt upp en hel åker i jakt på maskar som en del i ett grupparbete på ekologikursen jag just då läste.

Cystan tog god tid på sig för att försvinna och när den väl gjort det var det för sent att starta en ny behandling innan min läkare gick på sommarsemester.

I augusti när min läkare kom tillbaka från semestern kastade jag mig över telefonen och lyckades få en tid redan nästa dag. Det var åtta månader sedan jag första gången var på besök hos henne, och jag hade bara hunnit med två behandlingsgångar. 12 chanser om året att bli gravid, tillåt mig att småle.

Den här gången skulle jag få prova på sprutor. Varje dag tar man och sticker sig själv i magen och sprutar in konstgjort hormon. Jag fick Gonal-F-sprutor utskrivna åt mig och började till att börja med fick jag spruta lägsta dosen 37,5 IE (industrienheter) I många veckor tog jag sprutan varje kväll och med jämna mellanrum ungefär var fjärde dag gick jag till min läkare och gjorde VUL för att se om några ägg bildats, men varje gång samma sak inga ägg växte. Så då ökades dosen till 75 IE som är nästa doseringssteg, och nu började faktiskt ett ägg växa, allt såg perfekt ut, och jag fick ett recept på en ägglossningsspruta som jag skulle ta efter bara en sista koll att det lilla ägget växt till sig till rätt storlek. Då kommer nästa bakslag, istället för ett litet sött ägg finns där plötsligt 6 stycken och alla är de över 13 mm. Min läkare bara gapade, aldrig förr hade hon sett ägg som mognade så snabbt sa hon, det var bara 5 dagar sen jag var på koll, och då fanns där bara 1 ägg. När det finns 6 mogna ägg får man absolut inte ta ägglossningsspruta och man får inte ha sex. Att få sexlingar är inte bara jobbigt det är förenat med livsfara både för modern och för barnen. Det här sexförbudet sammanföll precis med vårt bröllop, vi hade alltså sexförbud på vår bröllopsnatt...

Så det var inte så mycket annat att göra än att återigen börja om. Den här gången med Puregonsprutor där doserna kan regleras bättre. Så nu sprutade jag med 50 IE, 14 dagar tog det och sen fanns där ETT ägg i lagom storlek, jag fick ta ägglossningssprutan och sen var det bara hem och ha det där schemalagda sexet igen. Jag åkte in och gjorde ett blodprov som förvånansvärt nog visade att min ägglossning fungerat som den borde... när jag 17 dagar efter den bekräftade ägglossningen fortfarande inte fått någon blödning förstod jag att jag underligt nog faktiskt var gravid, så jag kissade på ett graviditetstest, och JAG VAR GRAVID. Helt otroligt... vi var alldeles nippriga, men också ganska oroliga... hittills hade ju ingenting gått som vi ville. Och det gjorde det naturligtvis inte den här gången heller, på ett rutinultraljud i vecka tolva visade det sig att fostret dött i vecka 10+4. Jag blev inte särskilt förvånad...

Här är vi nu i historien... för två veckor sedan blev jag tvungen att åka in akut och bli skrapad och jag blöder fortfarande efter missfallet. Igår påbörjade jag en behandling med Östrogen för att bygga upp en slemhinna som jag sedan ska äta den där tabletten som jag sväller upp så mycket av så att jag kan få en blödning. Och sen ska jag börja med de härliga sprutorna igen.