Jag läser i Finnjonnas blogg om de fiiiiina kryckor hon just fått. Och inser att jag nog också borde ha haft sådana.
Jag kommer faktiskt inte ut ur huset längre, det gör för ont.
Just nu är jag t.ex. inte på ett barnkalas med Lillkatten eftersom jag inte tror mig om att kunna gå både dit och tillbaka, och dessutom sitta upprätt på en normal plats i någon timme.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Buhuuu, det är faktiskt aldeled galet synd om dig som har så ooont!
/AF
Skicka en kommentar