Ooooj vad det är syyyynd om mig

Jag läser i Finnjonnas blogg om de fiiiiina kryckor hon just fått. Och inser att jag nog också borde ha haft sådana.

Jag kommer faktiskt inte ut ur huset längre, det gör för ont.

Just nu är jag t.ex. inte på ett barnkalas med Lillkatten eftersom jag inte tror mig om att kunna gå både dit och tillbaka, och dessutom sitta upprätt på en normal plats i någon timme.