Nu glömmer vi det här.
Det blir ingen förlossning för min del.
Och just nu kan jag leva med det. Foglossningen är snällare än på många månader, illamåendet är hanterbart och viktuppgången verkar ha stannat av.
Kanske har jag redan fött barn utan att märka det?
Efter att i kväll använt spikmatta som tydligen absolut inte får användas av gravida eftersom det startat förlossningar, och tryckt på en akupressurpunkt på händerna tills jag nästan fick blåmärken utan att få en enda yttepyttesammandragning eller värk, har jag insett att mitt öppna läge inte har någonting med förlossningsstart att göra i alla fall.
Så nu tänker jag heja på mina synkisar (Fibula, Cinks, och Yogamamma) istället och hoppas att jag snart får läsa om deras fina förlossningar och gråta några tårar för deras skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nä, men det var väl en envis liten en... Tack för att du tänker på mig, jag tänker på dig också. Det här kommer att gå bra! ...till slut ;-)
Oh, tacktack, här är det dock kavlugnt med en inneboende som gungar likt en klockpendel i magen. Verkar inte snurra längre iallfall, alltid nåt... Jag får nog också gå mina dagar ut, som du säger, och det är ju inte så illa :-)
Skicka en kommentar