Mitt förlossingsbrev är redan inlämnat, så jag kan inte ändra något i det. Men jag sitter ändå och läser andras som jag hittat på nätet.
Och jag blir förvånad över hur mycket i mina ögon självklara saker folk skriver.
Många skriver att de inte vill ha några onödig undersökningar, och jag undrar i mitt stilla sinne varför de tror att sjukvårdspersonalen skulle vilja göra något i onödan?
De skriver att de efter förlossningen vill ha upp barnet direkt på bröstet, och jag undrar om det finns någon förlossning i Sverige idag där man inte får det, ifall allt är som det ska. Mår barnet inte bra tror jag att det är självklart för alla nyblivna föräldrar att barnet ska få den vård det behöver.
Och när man avböjer sugkocka eller värkstimulerande dropp redan i förväg, är det så att man tror att personalen använder sådant bara för skojs skull.
Kanske är det faktiskt så att det på vissa förlossningsavdelningar så gör man en massa saker bara av ren rutin utan att bry sig om vad som känns bäst för mamman. Jag har bara fött på BB Stockholm som jag tror är lite speciellt. Och kanske är jag dumnaiv? Men jag har så svårt att tro att saker görs i onödan någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag skulle inte säga att du är dumnaiv. Men jag tror att du har lite fel ändå.
Vid min första förlossning tror jag faktiskt att dom gav mig värkstimulerande dropp för tidigt och att min krystfas blev så lång för att mina krystvärkar faktiskt inte kommit igång på riktigt. Inte det att dom var för svaga.
Nu efter att ha läst på lite så är det vanligt att det vid snabba förlossningar (och förstföderskor) kan bli en liten paus efter att man är fullt öppnad och tills dess krystvärkarna tar fart.
Men det visste jag inte då och jag undrar om min BM på det BB:t visste?
Lustgas är också en sån sak som jag tycker (bara mitt tyckande) att BM ibland bara verkar ge mamman, utan att egentligen fråga. Klart att man kan säga nej, men gör man det om man är först föderska, har ont och det är intensivt? Jag gjorde inte det med första barnet och nu, efter att ha läst och utbildat mig mer så ville jag absolut inte ha lustgas vid förlossning nr 2.
Men det är bara mina tankar.
Min sista föddes i säte. En eg helt okomplicerad historia som av diverse rutiner gjordes mer komplicerad än vad den hade behövt vara. Läkarna sa att det var helt okej att föda i säte men att rutinen var ryggläge med benstöd samt att värkstimulerande dropp kopplas direkt under krystfasen för att inte riskera att det dör ut.
Det var en fantastisk förlossning och jag orkade inte bråka med deras rutiner (var rätt nöjd att slippa kniven) men eg hade jag alldeles säkert kunnat föda ut honom upprätt som de andra och hade de inte lagt mig på rygg så hade jag inte behövt något dropp. Alla rutiner som finns för lite mer ovanliga utfall på förlossningar är ju inte nödvändiga för precis alla individer och jag kan se en viss poäng med att avböja t ex värksimulerande för då kanske personalen tänker till en gång extra och inte går strikt på rutin. Samt att i vissa fall kanske de utgår från att man vill ha ut bebisen fortare om det drar ut på tiden och därför kopplar dropp fast mamman hellre vill vara utan och kämpa lite längre under förutsättning att bebisen mår bra.
I mitt fall kände jag dock att visst jag hade kunnat vägra, bråka och kämpat till mig en upprätt förlossning trots sätesläget men jag kände att det var eg ingen stor sak för mig och då kändes det bättre att ge sig på den punkten och låta personalen följa den rutinen som gjorde de trygga med situationen.
Men jag kan hålla med dig om att många förlossningsbrev tar upp rätt självklara frågor som känns onödiga.
Jag har som sagt bara fött på BB Stockholm som har en uttalad policy om att bara göra det som måste göras. Och jag tycker att det är otroligt synd att alla förlossningar inte arbetar på samma sätt.
Fast jag tycker att formuleringen "inga onödiga" som jag läst i flera brev är ganska rolig. Precis som Tess skriver så trodde kanske den barnmorskan att det var något nödvändigt... men inte gör de onödiga saker bara för att plågas. De följer kanske omoderna rutiner som t.ex. BB Stockholm anser vara onödigt, men det är en annan sak.
Det verkar helknäppt att föda säte i gynställning tycker jag. Idag vet väl alla att tyngdkraften hjälper till om man är i upprätt ställning, och det borde vara extra viktigt vid sätesförlossningar? Om det sedan blir komplikationer är det klart att man kanske måste upp i gynstolen, och man ska kanske vara extra beredd på det, men varför sitta där från början?
vid kejsarsnitt får man inte upp barnet på bröstet.
Anonym: Det får man väl visst om barnet mår bra? Jag är själv inte snittad, men har kompisar som blivit det och haft barn som skrikit direkt och haft fin färg, och då har de kunnat få barnen direkt.
Hittade ett medicinskt PM http://www.hu.liu.se/content/1/c6/07/34/40/Behandlingsrutiner%20PM/S%C3%A4tes%C3%A4ndl%C3%A4ge.pdf
Som jag förstått det så är rekomendationerna likadana vid alla sjukus. Man föder på rygg för bättre koll för förlossningsläkaren. Man får givetvis vara upprätt ända till bebisen verkligen ska ut. Står man upp så blir ju sikten klart sämre och de är supernoga med progressen. Visst kan de känna efter ist för att se men ju mer de petar i rumpan på barnen desto större är risken att den slår upp med armarna och man får nöjet att föda ut huvud + 2 armar i bredd. Ser i PM-et att de gärna klipper (tror jag tolkar rätt då). Det slapp jag iaf tack och lov men så vägde killen bara 2.5 kg
Jag trodde att du menade att man direkt skulle upp i gynställning och sen ligga där tills de på något sätt grävt ur bebisen. :-) Jag födde också i nästan gynställning förra gången eftersom det blev väldigt bråttom på slutet när bebsiens hjärta slutade slå, men det var ju inte onödigt.
Frågan är vad som är onödigt. Det tror jag kan variera jättemycket. Jag skulle vilja ha en mer individualiserad vård. Tex för min egen del har jag inte velat bli undersökt alls medan andra vill bli undersökta ofta. Det är heller inte nödvändigt att undersöka vaginalt, rent medicinskt faktiskt. Mycket görs faktiskt på ren rutin utifrån vad som passar vården. Om man med en normal förlossning skulle prata om att föda utan smärtlindring och värkstimulering så är endast 10% av alla förlossningar i Sverige "normala". Jag tror inte att så många kvinnor som ca 50% eller mer egentligen behöver värkstimulering.
Fast jag tycker det är synd när alla kopierar varandras förlossningsbrev utan att tänka efter vad som är viktigt för dem själva. Om man är osäker och inte riktigt vet så behöver man ju inte skriva alls. Oftast kan man ju faktiskt kommunicera på plats. Eller be partnern framföra eller hålla koll på det viktigaste.
OK!
Jag ger mig, det är klart att man ska framhålla det man själv tycker är viktigt.
nix,jag fick akut snitt pga att värksvaghet,alltså inget dramatiskt,och bebis mådde kanon, apgar perfekt,men henne tog dom ut tillsammans m pappan direkt, vägde och mätte och torkade, och sen kom hon till mig.
jag tror säkert att många undersökningar görs helt i onödan, det finns ju inkompetent personal överallt.
och förresten,du som är så rättvis och rättrådig,varför väljer du BB Sthlm som i sin tur själva väljer vilka som får föda där? dvs icke-komplicerade födslar,icka överviktiga kvinnor(från start av grav) osv osv?
vad säger egentligen moralen om detta?alla kvinnor har ju inte möjligheten att föda på Sthlms finaste BB utan bara "eliten".
Skicka en kommentar