Ifall jag hade vågat tro på att det fanns något levande i min mage hade jag trott att jag kände tydliga sparkar, och att jag har gjort det i flera veckor.
Nu tror jag ju inte på det hela, så då får det vara något annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
känner så väl igen det där...jag kände ngt som jag inte alls litade på
jag vet nu att jag hade kunnat göra det ;)
Klart att du måste tro på det. Det är ett barn där inne, vännen!! Skiter sig allt så får ni ta det då, men man måste våga hoppas och tro att det ska gå bra. Kram!
Njut av sparkarna. För oavsett hur det går är du gravid nu och har all rätt att njuta av det. Var närvarande i det och le. Det finns aldrig garantier för livet, men jag tror att vi bara blir bittra om vi inte passar på att njuta under tiden.
Om du förstår vad jag menar. Och jag säger allt med kärleksfull ödmjukhet.
Skicka en kommentar