Tenta i morgon.
Jag kunde inte brytt mig mindre.
Jag ogillar starkt när man pratar om att kvinnor är påverkade av hormoner, eller när någon skyller på amningshjärna. Jag vill inte reduceras till något så enkelt.
Men graviditeten har gjort mig avtrubbad från verkligheten. Varenda pluggdag har jag tänkt att det löser sig, i morgon kan jag sätta igång ordentligt. Och nu finns det inget i morgon kvar.
Det är ganska skönt att slippa ångesten jag brukar känna så här på sluttampen, men det är ju mindre roligt ifall jag inte klarar mig. Inte för att jag orkar oroa mig, men om jag tänker logiskt så inser jag att det kommer att kännas jättetungt att ha kvar den här kursen till nåsta år, sedan när jag orkar oroa mig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men under en graviditet så kokar ju kroppen av hormoner och det e väl pga det man blir mssig och avtrubbad...acceptera eller??
Jo så är det uppenbarligen. Men jag kan väl få ogilla att det är så? ;-)
Kan det inte helt enkelt vara så att olika saker som har med graviditeten att göra överskuggar tentandets betydelse? Typ starkt illamående som kanske i sin tur gör att det kräver mer energi att överhuvudtaget försöka leva "som vanligt", umgås med sitt barn osv? När större saker pågår tenderar man ju att få lite perspektiv på världsliga saker som prestationsångest. Eller så orkar man bara inte med det.
Jag tror nog iofs att vi påverkas en hel del av hormoner, men det gör nog män också även om det inte är i samma utsträckning. Hormoner eller inte, njut av att du känner dig avslappnad och lycka till imorn!
ja visst får man ogilla det, själv ogillar jag en himla massa
Tja, om det är hormoner så är det nog bra. Det är väl sunt att bli lite lugnar eoch inte stressa upp sig när man är gravid. Det där med amningshjärna ställer jag mig dock mycket skeptisk till. Så klart man blir dum om man inte får sova tillräckligt men inte sjutton påverkade lakteringen min intellektuella förmåga när jag väl fick mina åtta timmar per natt... :-) /Diana
shit, amnningshjärna och påverkan av hormoner ä väl inte "enkelt". Det är ju verkligheten. Och något alldeles jävla fantastiskt. Tycker jag.
Men visst, det kan vara nog så frustrerande :)
Inte enkelt kanske. Men jag vill ha rätt till mina känslor. Om jag är ledsen så är jag ledsen jag har inte bara PMS, och är jag virrig så är det JAG som är virrig inte mina hormoner som hoppar omkring.
Jag upplever en tendens ibland att man dumförklarar kvinnor, och ger hormoner skulden för allt.
Men så klart är jag medveten om att hormoner kan sätlla till med mycket. Jag blir bara irrriterad när andra förklarar mitt beteende med hormoner.
Hoppas att det gick bra på tentan!
Skicka en kommentar