Det är fantastiskt vad laddat det här med färger på barns kläder är. I alla fall på nätet när man kan gömma sig bakom sin anonyma signatur.
I verkliga livet är det faktiskt aldrig någon som sagt något negativt eller ifrågasättande om Lillkattens kläder. Kanske finns det en och annan som pratat hemma om hur konstigt familjen Katt väljer att klä sin son. Men det är inget som vi känner av. Vi har aldrig kännt att några rosa plagg eller blommiga tröjor stjälpt vår möjlighet till sociala relationer, inte hjälpt heller för den delen. Utan vi blir betraktade som vilka småbarnsföräldrar som helst, och blir erbjudna att delta i gemenskapen så mycket eller lite vill vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Nä, ja förstår inte heller vad det konstiga är. Min lille bebis på 4 veckor har flera rosa bodys, jag har aldrig funderat på vad det säger andra, jag bara konstaterar att rosa body med mörkblå byxor är skitsnyggt, oavsett unge.
Inspirert av dette innlegget skal jeg finne noe rosa til min lille baby. Har ikke tenkt mye over hva han går kledd i, annet enn at en eventuell lillesøster skal ha de samme klærne. Men nå vil jeg banne meg ha noe rosa til lillemann :-)
Vad glad jag blir anonym. Jag visste väl att jag kunde göra skillnad :-)
Ja det är intressant det där. Det är verkligen laddat med rosa kläder på pojkar.
Ser att du håller tummarna lite extra för mig. Vad gullig du är! Tack!
Anna-Bell
Mmm... verkligen! Samma sak med hemmamammor, de är väldigt laddade på nätet. Tänkte blogga om det idag :)
ja, det är verkligen underligt hur folk kan störa sig på en sån sak.
Alla mina tre söner har haft alla möjliga olika färger på kläderna, och då ingår självklart rosa. Min minsting passar så himla bra i rosa, det har han fått många komplimanger för.
Förövrigt brukar min sambo också ha rosa på sig ibland. Det är verkligen skitsamma, vi köper och använder de kläder vi tycker är snygga. Jag ägnar ingen tid till att leta fram kläder för att reta andra, som vissa ibland tycks tro. Nä, sånt har jag inte tid med ;-)
Lille A gick till dagis imorse med nagellack och sitt livs första tofs i håret. Ingen sa något konstigt om det och A var så stolt! En personal kontrade med att en anna pojke kom med hårspännen varje dag, så där är jag inte orolig över genustänket.
Roligast är nog att det var farmor som målade nagellacket (dock på förfrågan av mig), men det var inge konstiga miner över det. Jag tror generellt att äldre har lite svårare för detta med unisex och låta barnen vara fria. Spelar det någon roll vad det är för kön på ett barn, liksom? det känns som att människor har så svårt att hantera barn (eller vuxna för den delen) som de inte vet könet på. Den första frågan man får när man fått barn är ju "vad blev det?", istället för "mår alla bra?".
Ja, och under graviditeten frågar alla om vi vet vad det är. Jag fattar ju att de frågar efter könet, men jag låtsas att jag är lite dum och svarar att det verkade som att det var en människa.
Skicka en kommentar