Jag är sur och irriterad, på att någon annan är ännu mer sur och irriterad. Jag skulle vilja vräka ur mig här, och få några klappar på axlen.
Men nu är det min man som är föremål för min irritation, och honom "känner" ju de flesta, så därför faller liksom allt platt.
Detta är vådan av att ha en bloggande man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Åh jag förstår din vånda även om min make inte själv är bloggare.
Surhet och irritation är fullt normalt och måste få komma ut nånstans. Vräk ur dig här ändå - han förtjänar det säkert. ;) Kram
Ja, det är ju din blogg. Ös på bara.
Hehe! Det blir kanske svar på tal då? :o
Då är vi två som surar idag. Hoppas att vi är gladare imorgon.
Kram, Kaica
Ett litet offentligt gräl kanske kan höja sviktande läsarsiffror, eller är det bara sex som säljer nuförtiden?
Gräl kan nog funka också!
(USch jag ska inte säga nåt, jag har också skaffat en bloggande partner.)
Gräl fungerar tror jag :) Har aldrig varit med om ett blogg-gräl mellan äkta makar förrut, det kanske vore något.
Skämt-å-sido... Du får en klapp på axeln ändå. Även om jag inte vet vad det rör sig om. Men dom kan ju vara fullständigt hopplöst irriterande ibland de där äkta männen, så du har säkert rätt ;)
(sen så klappar jag lite på kattpappan också, för visst är det väl så att oavsett vems "fel" det är när man bråkar så mår man inte så bra när man inte är överäns?)
KRAM
Då kan vi sura tillsammans då för jag är sur som en citron idag och ont i huvudet har jag oxå över ett gräl jag och maken hade i går kväll och som fortfarande inte är utrett.
Kram på dig!
det är ju för det mest männens fel i alla fall och sanningen klarar han väl av ;)
Skicka en kommentar