Till inlägget nedan om homoäktenskap startades det en intressant diskussion bland kommentarerna. Så här tycker jag.
Jag skulle inte säga att jag är tokliberal. Däremot så tycker jag att det är rätt oväsentligt hur jag väljer mina kärlekspartners i frågan hur bra förälder jag blir. Jag är inte för att sätta adopterade barn i någon skottglugg för att visa att alla familjebildningar är lika mycket värda. Barn får aldrig användas i politiska syften.
Men är det verkligen så annorlunda att växa upp med två mammor?
Barn blir mobbade för tusentals olika saker, men personligen så tror jag att de barn som har en grundtrygghet hemifrån klarar sig bättre. En grundtrygghet där de vet att de är älskade och där de fått självförtroende att klara av olika situationer.
Varför skulle just det faktum att man är två personer av samma kön göra familjen så ovanlig?
Själv är jag judinna. Mina barn får kanske inte fira jul som alla andra barn. Gör det mig till en sämre förälder? Jag tror inte det.
Jag är även rödhårig, och har haft glasögon och tandställning. Biologiska barn riskerar att ärva de här egenskaperna. Borde jag låta bli att föröka mig? Detta är ju saker som barn sägs kunna bli retade för.
Jag tror att alla familjer sticker ut i något avseende. Men det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt.
Så jag vidhåller min åsikt. Hellre bra föräldrar än föräldrar som visserligen följer någon nu rådande norm, men som inte är intresserade av barn i övrigt.
Jag tycker vidare att alla som av olika skäl inte kan få barn borde få samma hjälp av sjukvården. Är man ensamstående, lesbisk eller infertil har man ju svårigheter att klara det utan läkarhjälp. Däremot är jag inte säker på att det ska gälla alla. I dag kan människor som aldrig skulle få godkänt i en hemutredning för adoption ändå få hjälp med IVF. Där samhället går in och skapar barn borde man försöka se till att de barnen får en dräglig uppväxt. Jag tror visserligen inte att det här problemet är så stort. De som orkar kämpa sig genom fertilitetsbehandlingar är nog nästan uteslutande sådana som hunnit tänka genom sitt beslut och som blir bra föräldrar på sitt eget sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller helt och hållet med i det du skriver om att samhället borde ta ansvar för de barn som de sätter till världen genom medicinska metoder i samma utsträckning som man ansvarar för uppväxtmiljön för de barn som adopteras till Sverige. Och det känns faktiskt ganska bisarrt att vi inte har en könsneutral äktenskapslagstiftning. Däremot tycker jag att det går för långt när man från vissa politiska läger vill skapa en antalsneutral samlevnadsbalk. Jag har egentligen svårt att sätta fingret på vad det är som känns så motbjudande med den idén och det ärlite jobbigt för jag gillar själv inte när folk har åsikter som de inte kan argumentera för, men... det är i mitt tycke att gå ett steg för långt.
Hej, vill bara säga att jag håller med dig om att homosexuella ska ha samma rätt som andra att skaffa barn - genom adoption eller på annat vis...
Det främsta argumentet för mig är att detta inte är någon teoretisk fråga eftersom här barnen redan finns.
Det finns massor av både adopterade och biologiska barn som av olika anledning har två mammor eller två pappor - hela tiden eller varannan vecka(en mamma med ny fru eller en pappa med ny man osv).
För mig handlar det inte huvudsakligen om vad som eventuellt är bra för barn i framtiden, det handlar om hur det ÄR för en massa barn här och nu. Barn som i den här debaten om och om får veta att dras familj inte duger, att de kommer att bli mobbade, marginaliserade och vilsna eftersom de har de föräldrar de har.
Det här är helt vanliga barn som älskar sina föräldrar och ser just sina familjer som självklara, trygga och vanliga - jag tycker att de borde få uppleva att samhället ställer upp på det.
Ju fler barn som får samkönade föräldrar i framtiden ju bättre kommer vi alla bli på att bemöta det och ju mindre kommer problemet - om det någonsin varit ett problem - att bli :)
/Hanna
Kattmamman, jag håller, inte helt oväntat, med dig till fullo. Alla familjer har sina sidor, vil någon mobbas så finns det nog alltid något att reta sig på. Tror att det är normen som behöver vidgas, inte att människor ska passas in i en alltför liten form.
Skicka en kommentar