Minikatten är världens finaste bebis.
Lillkatten är en så fin storebror. Han är nyfiken och intresserad och klappar så fint.
Min man är underbar. I andra bloggar läser jag ibland om pappor som vill iväg och jobba, eller tycker sig ha rätt att gå ut och roa sig medan mamman sitter ensam och försöker få ordning på amningen. Så har vi det inte här hemma, Min man är den bästa.
Jag är otroligt lyckligt lottad med världens finaste familj.
Ändå känns det lite jobbigt just nu. Minikatten är den bästa på att äta, och jag har mjölk i mängder, jag hade ju redan mjölk innan han kom. Inatt åt Minikatten konstant mellan klockan 20:00 och 05:00. Klockan fem gav jag upp trots att jag tror på fri amning och så fick Kattpappan ge sig ut och vandra med honom.
Minikatten är otroligt närhetstörstande och det går inte att lägga honom ifrån sig. Vi samsover så klart och han får gärna ligga nära, nära hud-mot-hud. Men jag kan inte sova med honom i famnen, det fungerar inte för mig. Jag har sedan i lördags natt knappt sovit något alls, och det blir lite jobbigt att hålla ihop och fungera så, och det är svårt att få rätt på perspektven. Jag vet ju att det här inte varar för evigt, men jag kan inte se slutet.
Ändå är jag otroligt lyckligt, jag har världens finaste familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
GRATTIS hela familjen katt!!!!!!!!
Kram
napp?
Tilde vr likadan...
Får man fråga om det blev en liten flick eller pojk minikatt
och så vill jag ju ha en f-berättelse så klart
Kan han sova i sjalen? Om du inte klarar av att sova med honom på bröstet i sjalen så kanske pappa katt klarar det och du får sova lite.
Jag har haft de struligaste av struliga sömnbebisar och att knyta fast dem på magen i sjalen och lägga sig själv att sova är det som räddat mig många gånger. Vaknar bebisen till sätter man hälarna i madrassen och guppar lite med rumpan så somnar de om (enklare få bra gung med resårmadrass kan tilläggas)
Och hjälper det inte så har man iaf en vältränad rumpa på morgonen :)
Hoppas ni snart får sova bättre allihop
Grattis Kattmamman! Tänk, det här trodde du inte för några år sedan.
Stora kramar till dig och din familj!
Mmmm, det låter så myyysigt och jag kan förstås förstå att ni är utmattade. Håll ut, det blir såklart bättre som du säger, även om det är tufft just nu när ni är mitt i det. Önskar jag kunde vara till nån hjälp, skickar en massa uppåtpuffar iallafall. Ni gör ett kanonjobb!
Stort grattis till lillkatten!
Ang sömn och närhetstörst så förstår jag hur du känner. Vi satt med sonen nätterna igenom och sov i skift. Han kunde inte ligga för då bara kräktes han och var orolig = ingen sömn alls för mig. Nu, ca en månad senare, känns det som att det var 8 dagar det rörde sig om och inte nästan 8 veckor.. Näe jag är inget präkto och inte heller någon expert, jag vill bara mena att det går över! Ta en dag i taget bara :)
Hmm.. Jag menade minikatten. Lillkatten också givetvis men nu främst minikatten ;)
Grattis!
Hur mycket väger han? Om det är en stor kille håller han på att etablera mer mat. Dygn 2-3 är jobbigast, sedan brukar det lugna sig något. Det är bra att kattpappan bär honom så du får sova!
Grattis igen fina Kattmamman med familj!
Känner igen den där första perioden ,jag hade det så med Signe och kan ibland bäva för hur det ska bli med nya bebisen. För det är en pärs att amma så länge och mycket och även om man vet att det finns ett slut så ser man det helt enkelt inte, precis som du skriver.
Men vad härligt att du har en sån bra man, vilket borde vara alla förunnat, och att han avlastar.
Kram och stort grattis, igen!
Nämen hoppsan hejsan.. är Lillebror redan här?! *gapar* STORT GRATTIS!! Vad fort det gick, både förlossningen men också själva graviditeten, jag har inte hängt med alls denna gång. :-D
KRAM o NJUT!
Hade själv en sådan helvetesnatt i förrgår natt då Selma åt från 03-08.00. Natten till idag så fick jag nästan inte liv i henne förrens vid 04.00 då brösten sprängde så då tog hon igen sömnbristen med råge.
Selma är också en riktig nattuggla som gärna är vaken mellan 03-06/07 alt från 01-05. Känns tungt men det är ju övergående och jag försöker , försöker tänka på att jag ska njuta av denna lilla ljuvliga bebistid då det förmodligen stannar vid två barn för oss.
Låter onekligen lite jobbigt... Rut är kanske vaken halva nätterna, särskilt i början, så jag får iaf lite sömn. Hon sover allra bäst hud-mot-hud så klart och jag har fått till det ganska bra med liggande amning.
Bärsjalen har jag däremot inte alls fått till det med. Jag önskar att jag köpte en nybörjarsjal...
Härlig sambo du har!!
Jag VET att du är emot det, gummsan, men det går att ge bara några skedar ersättning så att man får lite andrum. Mjölken kommer sig ändå. Tro mig, jag har syndat med båda ungarna :-) Och man måste få vila ibland, speciellt som du behöver vila lite för att finnas där även för Lillkatten.
Och ja, du har världens bästa man. Jag skickar maken på kurs till er, ok?!
Stort grattis. Livets under! Njut och ha en fin jul och ett gott nytt år alla fyra.
Kram
Skicka en kommentar