Kattmammans blogg: Förhoppning

tisdag, december 16, 2008

Förhoppning

Nu har ångesten satt in. Jag tror inte att det blir mycket sömn inatt.

Men ännu finns det hopp.

God natt!

2 kommentarer:

Anonym sa...: Hej!

Först och främst- GRATTIS till minikatten!

Läser dina sömnlöshetsinlägg och nu livskrisinlägg och känner med er! Jag känner er/dig knappt alls men vill bara säga KÄMPA för att hålla ihop om det finns minsta lilla gnista kvar. Vi hade det jobbigt med första barnet- sömnbrist är perfekt för både depression, äktenskapsfunderingar och arga vrål till varandra kl. 04.00 på natten för att ingen har sovit och båda bara vill vara IFRED och ANDAS och bara gå därifrån.

Vi bestämde oss för att hålla ihop i ett år, oavsett vad som hände, och det blev bättre när sömnbristen lugnade ned sig.

Tvåbarnschocken blir verkligen en ännu större kris. Som mamma har man gått runt otymplig med massor av hormoner och inte kunnat göra ett dyft i hemmet. Maken har fått ta både barn och hushållsarbete och båda har konstant dåligt samvete. Nu har man dessutom ett äldre barn att ha dåligt samvete över.

Det BLIR projekt hemmet- ett långt tag- men efter en stund går det förhoppningsvis att njuta av de små. Vi har det ganska tungt nu också med jättemycket renovering, oro för ekonomin och inte så många timmars sömn varje natt plus två skrikande barn men då och då kommer det underbara stunder.

Nu känner jag er inte alls som sagt men ta inga jättebeslut precis just nu, någon vecka efter att ni fått barn, är skittrötta och slut båda två och allt är kladdigt, ont eller ömt och du dessutom inte kan sova...

Kram från; 16 december, 2008 22:58
Anonym sa...: Grattis till minikatten!
Och bu för sömnlöshet! Och ångest!

Jag vill berätta att jag faktiskt inte förrän nyligen förstått att ångest är en åkomma, som jag olyckligtvis drabbats av. Det kanske är självklart för andra, men jag trodde verkligen att det var de faktiska problemen i mitt liv som gjorde att jag ibland hade ångest. Nu har jag insett att man kan ha exakt samma problem, men ändå inte drabbas av ångest. I perioder kan till och med jag det. På samma sätt som jag i vissa perioder får grav astma av en förkylning, medan jag i andra perioder bara blir normalsjuk, och det finns till och med människor som ALDRIG blir mer än normalförkylda.

Nästa insikt - och det här fattade jag för bara några veckor sedan - är att jag var skräckslagen för själva ångesttankarna. När jag märkte att de kom fick jag nästan panik, och tänkte på all sömnlöshet som ångesttankarna skulle orsaka, och all havererad vardag som sömnlösheten skulle orsaka, och all ny ångest som den havererade vardagen skulle orsaka, osv. Ångesten för ångesten ställde sig i vägen, jag förstenades och kom ingenstans - och sov inte.

Nu har jag börjat öva mig i att inte bli skräckslagen. Jag tänker "ok, här kommer en släng av ångest igen. Kom an bara, mörka tankar." Jag känner efter, låter det drabba mig. Jag låter hjärtat bulta och klumpen bosätta sig i magen. Jag tänker igenom alla skräckscenarion, ett efter ett. Låter det ta den tid det tar. Jag ser det nästan som en förlossning - något man ska ta sig igenom, som inte kan skyndas på. Något man inte vet hur länge det ska pågå, men ändå måste acceptera och anpassa sig efter.

Det här har hjälpt mig massor. Förra veckan hade jag ett riktigt breakthrough: jag vaknade med ångest, lät den skölja över mig, dissikerade den i två timmar - och somnade sedan om! Inte av utmattning, utan för att attacken gick över. I natt likadant - somnade om efter en halvtimme.

Har man en lättstörd sömn tror jag i och för sig att allt möjligt kan ställa till det, inte bara ångest. För egen del vet jag att bägge amningsperioderna fick min sömn att totalhaverera, då hade troligtvis inga strategier mot ångest räckt.

Med de erfarenheter jag har idag står nattsömnen högt på priolistan och jag är beredd att offra mycket för att få det att funka. En del av mina strategier går ut över andra familjemedlemmar, men hellre det än att än en gång låta dem utstå de följder som jag vet att långvarig sömnbrist kan få hos mig.

Hoppas du kan hitta strategier som funkar, åtminstone ibland - med eller utan hjälp utifrån.; 17 december, 2008 00:49