Kattpappan ringde just från apoteket. De tabletter jag brukar få utskrivna är för tillfället slut hos tillverkaren.
Apoteket skulle försöka få tag på läkaren för att se om jag kunde få något annat utskrivet istället.
Och jag får svårt att andas. Jag är så beroende av att ha tabletter hemma i skåpet. Jag måste ha något. Sist jag inte hade tbletter var jag vaken i över tre dygn utan att ha någon möjlighet att somna, och det känns inte alls långsökt att jag hamnar där igen.
Jag är beroende, beroende, beroende.
Inte kemiskt beroende, jag äter väldigt få tabletter, men känslomässigt beroende. Jag behöver tryggheten i att veta att om jag inte somnar finns det hjälp att få. Då kan jag slappna av och somna.
Snälla, snälla, galna doktor, hitta en annan dos åt mig eller lös det på något annat sätt.
Annars måste jag vagga ner till mottagningen och sätta mig där och hyperventilera tills du löser det här åt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Låter jobbigt att vara så mental beroende. Men det är skönt att höra att tabletterna i skåpet hjälper dig så mycket (utan att du ens behöver ta dem)
Jag är likadan. Mina var också slut hos tillverkaren sist och då fick jag panik, så jag lider med dig! Jag tvingade en person på apoteket att kolla på massor av olika apotek om det fanns något restexemplar i lager, och det var ganska krångligt för av någon anledning fick hon bara söka på tre apotek åt gången. Men till slut fick hon napp, jag reserverade en burk och åkte dit på studs. Detta var för ett par månader sedan - och jag har inte använt dem än:-)
Hoppas det löser sig!
/Mammut
Det känns faktiskt skönt att höra att det finns fler med exakt samma problem som jag. Ibland känner jag mig helt ensam som sömnproblematiker, ensam bland sjusovande "somna-var-som-helst-när-som-helst" medmänniskor.
Hoppas det lyckas med ersättande medicinen!
Hoppas det löser sig å det snaraste! Förstår väl dina tankar och hoppas och tror att en dag kan du sova på egen hand. Utan att dom står där i skåpet. Låt vara om det dröjer sju år....det spelar egentligen ingen roll så länge du mår bra. /eirene
Skönt att vi är flera som delar samma erfarenheter. Man känner sig ju ganska knäpp.
Och Eirene, jag vet inte om det är så viktigt för mig att klara mig utan placeboeffekten. Den känns det ändå ok att leva med. Däremot vill jag inte för någonting vara kemiskt beroende.
Aj då, det låter inte så bra... Hoppas att dte löst sig (fast med tanke på att senaste inlägget var från kl 5 på morgonen så har dte väl inte det helt iaf...)
Usch, det låter jättejobbigt! Själv blev jag av med en medicin när jag inte kunde sova (Och blodtrycket tillåt det.) Men det var nog barnens mardrömmar vid skolstarten som drog igång det, och det är inte bra än... Redan på stand-by, liksom. Ska ju inte behöva vara det förrän i december... ;o)
Skicka en kommentar