Ni som är utbildade pedagoger och jobbar på förskolan, tar ni illa upp om ni blir kallade för dagisfröknar, och om er arbetsplats kallas för dagis.
Jag har bara positiva minnen från den plats som på min tid hette dagis (daghem), och jag har största respekt för de som jobbar med Lillkatten varje dag. Jag sätter verkligen värde på den utbildning de har och den pedagogik de arbetar med.
För mig finns det inget som helst negativt i ordet dagis, men det är ju kanske inte jag som ska bestämma det. I DN har jag de senaste dagarna läst insändare från upprörda förskollärarstudenter som tycker att statusen på yrket måste höjas, och de tror att ett namnbyte skulle hjälpa till. Själv är jag ganska skeptisk till att det är där problemet ligger, men jag kanske har fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
För mig heter det också dagis och har så alltid gjort! Jag ser bara positivt i det ordet!
Ordet dagis har inte så positiv klang, men jag använder det själv. Fast... dagisfröken? Njae. Förskola beskriver ju mer vad det handlar om.
Jag har själv aldrig gått på dagis. Jag säger dagis av den enkla anledningen att jag tycker att det låter lättsammare än att säga förskola. Dagis låter som något som är roligt dit man går och träffar kompisar och lär sig på köpet lite nya saker. Förskola låter mera som ett förstadie till skolan, en utbildningsplat.
Förskola för mig är det som kallades lekis/lekskola när jag var liten och som idag kallas 6-års verksamhet.
79 började jag på något som faktiskt hette förskola.
Men jag har alltid kallat det för dagis, och har inga associationer till Barnförvaring med ordet.
Det är finns ju ingen som kommer på morgonen och säger "hej dagisfröken" eller när nått barn blir hämtat och säger "hejdå dagifröken" På förskola blir man precis som i förskoleklass och skolklass kallad för antingen fröken eller vid namn. Det är mer kankse om man möter nån i byn eller i affären som man kan höra "titta, där är ju din dagis fröken" och när nån säger det med vänlighet så varför se det som något negativt? Dess utom är det så att både förskolepersonal, barn och föräldrar har mycket svårt att vänja sig av med ordet dagis. Det låter mysigt tycker de flesta och man är van vid att säga det. Men jag kan tänka mig att de som inte är i arbetslivet och kanske får höra av många "jaha så du ska utbilda dig till dagisfröken" inte tar det spec positivt. Men jag tror att kommer de väl ut i arbetslivet och blivit proffsiga och säkra på sitt arbete har de inget emot att bli kallade för "dagisfröknar" Man ska vara tolt över sitt yrke oavsätt vad andra kallar det! /Dagisfröken
Jag håller med dig. Inte ändrar ett ord statusen på ett jobb (städerska - lokalvårdare...) Min svärmor är rektor för ett gäng dagis i sin stad och hon påpekar vareviga gång jag säger dagis att "det heter förskola". Inte för mig, för mig låter det mycket trevligare och mysigare med dagis!
Jag skulle aldrig presentera mig som dagisfröken för en vuxen, det skulle kännas konstigt. Men pratar jag med ett barn, ja visst. Jag använder inte begreppet dagis när jag pratar med vuxna heller, det känns mer modernt att säga förskola. Men om någon skulle undra om jag arbetar på dagis skulle jag inte rätta den personen. Däremot tror många att förskola är förskoleklass. De har liksom inte så stor koll.
På förskolan jobbar förskolelärare och barnskötare. Skillnaden mellan dem är ett antal års högskolestudier. Och lönen. Inom exempelvis sjukvården jobbar undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Skillnaden dem emellan är ett antal års höskolestudier. Och lönen. Är det okej att kalla alla sjukhusanställda för sjuksyrror?
Jo, visst fasen hänger yrkestitel och status ihop.
Men jag vet faktiskt inte vilka som har vilken utbildning på Lillkattens förskola. De står inte att läsa i några informationspapper, och på föräldramötet när de presenterade sig sa de inte heller något om det. Jag kallar alltså alla för förskolärare, och ingen för barnskötare, precis som jag nog kallar alla utom läkare för sjuksystrar oavsett om de är vårdbiträden eller specialistsjuksköterskor.
Hej.
Visst är det intressant?
Självklart handlar det om vad man lägger in i ordet.
Att man på förskolan försöker höja statusvärdet på skolan, är kanon. Men jag tror inte det är där problemet ligger, som du skriver.
Höj lönerna. Fler platser. Mindre belastning på personalen.
Kan vara en väg.
Dessvärre är jag rädd för att en anledning kan vara att det fortfarande (tyvärr) är ett kvinnoyrke; jag antar att i samma sekund som männen börjar jobba där så höjs lönerna. Ska det vara så illa måntro?
1998 fick vi en läroplan, lpfö 98 att jobba utifrån. Sedan dess har det varit förskola och jag tycker det är förbaskat konstigt att man inte bara kan lära sig säga förskola.
Jag tar inte illa upp om någon säger dagis och då i positiv mening. Men jag skulle, liksom flera skrivit tidigare, aldrig kalla mig själv dagisfröken när jag har 5 års universitetsstudier till Lärare mot tidigare åldrar.
Problemet är inte bara löner, villkor och att andra kallar förskolan för dagis utan också att det inom förskolan anses fult att skilja mellan barnskötare och sjuksköterskor. Inom sjukvården har ssk mandat att göra saker som inte uskorna får och detsamma gäller på förskolan. Men så har Jante kommit ivägen och plötsligt så kan alla lika mycket. Undrar varför det alls finns en universitetsutbildning...
Skilja mellan barnskötare och förskollärare, menade jag naturligvis! ;)
Skicka en kommentar