Jo jag förstår att det skulle bli trassligt för vissa om de var tvugna att dela rakt av på föräldraledigheten. (för oss t.ex. som jag ju skrev i mitt förra inlägg)
Men kan någon förklara för mig varför det alltid är mamman som måste ta den mesta ledigheten.
Var det bara olika omständigheter i olika familjer borde det jämna ut sig så att det var lika många familjer där det passade bäst att papporna tog ut mer ledigehet som att mammorna gjorde det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ja, det är verkligen konstigt!
Du har rätt att majoriteten tas absolut ut av mammorna, men jag känner faktiskt tre familjer där pappan har tagit ut mest. Två där mamman driver eget och en familj där mamman pluggar. Så det finns undantag.
Personligen är jag mest för alternativet 1/3 till mamma, 1/3 till pappa och 1/3 valfritt. Det skulle fortfarande ge valfrihet till varje familj att anpassa till sin egna behov.
Sedan tror jag även att ett av de stora problemen kommer man inte åt genom att kvotera fl, och det är att det mest är kvinnorna som går ner i deltid. På mitt eget jobb (stor svensk bank) har man sett en markant ökning av pappaledighet senaste 5 åren, i snitt tar varje pappa idag 6 månader - bra siffror tycker jag. Däremot av de som jobbar deltid med orsaken att de har barn under 8 år så är 90% kvinnor. Det påverkar när man ska anställa.
//Emmalotta
Vi finns faktiskt på riktigt vi som varit föräldralediga mindre än våra män utan att varken plugga eller driva eget. Och faktiskt är det mannen som jobbar 75 % och jag som jobbar heltid just nu. Fast vi är inte många och ofta undrar omgivningen.
Louise
Jag är också rätt övertygad om att sambon leder i ledig tid hos oss. Han har precis börjat jobba heltid efter att ha varit hel eller deltidsföräldraldig sen januari -07. Han har under den tiden även tagit all VAB. Jag har jobbat heltid aug-mars då senaste bebisen kom och aktat mig noga för att VAB:a då det drar ner a-kassan (visste att jobbet inte var idiotsäkert).
Hur det däremot ser ut hos fk vet jag inte då ledig tid inte är lika med uttagna dagar men jag gissar att sambon leder ännu större där än vad verkligheten varit.
Men visst håller jag med om att oftast är kvinnorna lediga längst men jag känner rätt många par där det delats väldigt lika eller att kvinnan t o m varit hemma längre.
Vi har delat lika, men mannen har tagit varenda dag hos FK. Jag har inte ens tagit ut mina två "pappamånader". Så jag vet att vi finns.
Men vi är försvinnande få i det stora statistikhavet, och det är det jag är så förundrad över.
emmalotta: Jag är förmodligen naiv, men jag inbillar mig att om båda föräldrarna har tagit lika stor del av ansvaret för barnet under det första året, så blir det mer självklart att göra det i fortsättningen också.
Det där är verkligen märkligt. Så fort mannen tjänar mest kan han inte vara hemma (särskilt länge i alla fall), så fort mannen är egen företagare kan han inte vara hemma och så vidare. Det är oerhört sällan man hör samma argumentation för att kvinnan inte kan vara hemma med sina barn, "nej du vet, jag har eget företag så jag kan max vara hemma en månad extra på sommaren när det ändå är lågsäsong...". Ytterst märkligt.
Vi har förövrigt har gjort tvärtom mot er, och ser supertraditionella ut i statistiken. Jag har tagit alla FP-dagar jag har kunnat, medan maken har tagit så få som möjligt. Vi har nämligen ansett att vi tjänar på att jag tar ut, eftersom jag har max-SGI och maken har lägsta möjliga, därför har jag har tagit sju dagar i veckan när jag har varit hemma och så har vi lagt undan pengar tills när det är hans tur (han har tagit en till två dagar i veckan). I praktiken har vi däremot delat ganska lika, och det har varit han som har gått ner i arbetstid när barnen börjat dagis (han är nämligen egen företagare, så det är lättare för honom att gå ner i tid än för mig som är fast anställd. Fast det verkar vi vara rätt ensamma om att tycka.).
/Carolina
Vi hör till dem med klassisk uppdelning. Jag har varit hemma mest och det är jag som jobbar deltid. Skiljer vi oss är jag den stora förloraren, det är jag medveten om med tanke på pension osv. Men eftersom vi har barn i ålderarna från 8 månader till 10 år kan jag dementera iaf dementera att det automatiskt blir snedfördelning i jämställdheten och kontakten med barnen. Framförallt har min man ett fantastiskt fint förhållande till alla barnen. Och lika god koll (eller dålig) som jag på gympapåsar, utflykter och matsäckar.
Du har så rätt. För oss blev det så att sambon tog fyra månader och jag resten eftersom jag hatade mitt jobb och ville ha ett nytt och han var ny på jobbet och behövde jobba på för att komma in i arbetet. Men OM vi skulle få ett till barn så skulle vi dela mer rättvist det har vi bestämt och de (många) föräldradagardagar vi har kvar är vigda åt sambon och Prinsen så det lär bli fler än fyra månader om man räknar så.
Jag gillar inte när killar säger att de ska vara pappalediga under sommaren när de i själva verket menar att tjejen som har semester ska ta hand om barnet då de själva spikar på altanen.
Att det är så att tjejer är hemma mer med barnen tror jag beror på att många killar tror att de är oumbärliga på jobbet. Tyvärr.
Ja jag vet inte... Det är konstigt. Här har det med ekonomin och med hur vi själva känner för att göra. Mannen tjänar mycket mer och vi behöver att han arbetar. Sedan vill jag vara hemma och mannen vill hellre jobba. Så för oss skulle det vara tråkigt om vi var tvungna att dela lika. Men visst är det konstigt att det "alltid" är så?! (Mannens kusin (mannen) har dock tagit 98% av föräldraledigheten medan mamman jobbar! Så det existerar ju åt andra hållet också även om det är sällsynt...)
Det är lite märkligtm en kanske har med det där med amningen att göra (som diskuterades nedan) att mammor propsar på att vara hemma för att de vill amma en viss tid.
Själv ville jag vara hemma länge och vi diskuterade och kom fram till att vi skulle försöka fixa så jag kunde vara hemma ett år, men då kom vi på att jag skulle börja jobba precis innan semestern så då fnulade vi till att jag fick mer ledighet. Sambon skall vara hemma 4 månader men vill ha mer tid nästa gång och det kommer han aboslut få. Sen har jag däremot tankar om att han kanske skulle kunna jobba lite mindre nästa år, vore skönt om han kunde sluta ngn timme tidigare varje dag. Jag har så långt till jobbet så jobbar jag mindre så märks det knappt ändå (om jag inte jobbar massa mycket kortare)
Hos oss kommer vi (om det hela går så långt) att dela hälften var. När sedan Grodden börjar dagis kommer vi båda gå ner till 80% för att kunna vara hemma en dag i veckan vardera och Grodden bara behöva gå på dagis tre dagar i veckan.
Maken blir far för tredje gången. När hans båda äldsta var små ville dåvarande frun vara hemma, själv var han väl inte lika intresserad. När barnen blev större (de är tonåringar idag) kände han att detta var något i deras uppväxt han missat. Mamman fick ett försprång relationsmässigt till barnen han aldrig klarade av att "ta igen". Inför trean är det därför inget snack (trots att han tjänar betyyyyydligt mer än mig). Vi delar rakt av. Skulle jag fortfarande amma när det blir hans tur att vara hemma får vi lösa det med urmjölkning och ev "akututryckningar" hem under lunchen (så kan jag dessutom passa på att ta med lunchlåda hem till både maken och mig om det skulle knipa)
Skicka en kommentar