För mig är det så självklart varför föräldraledigheten ska vara kvoterad. Men jag märker på en del svar jag fått att det inte är lika klart för alla. Så jag måste nog förklara lite mer, jag tyckert att jag tjatat om det tusen gånger, men det behöver nog upprepas igen, och igen.
Självklart har det ingenting med en önskan om att despotiskt få lägga mig i andras liv, och tvinga på dem mina idéer om jämställdhet. Vill andra ha ojämn arbetsbörda, eller dålig kontakt med sina barn så bryr jag mig inte det minsta.
Men i dagsläget, när kvinnor tar ut nästan all ledighet och dessutom i särklass flest VAB-dagar drabbar det kollektivt alla kvinnor. Även vi som valt att dela lika, och de som valt att inte få barn alls.
Det är för arbetsgivaren tryggare att anställa en man än en kvinna. Statistiskt sett så kommer hon nämligen att vara borta dubbelt så mycket som han.
Män är mer eftertraktade på arbetsmarknaden och har på så sätt ett helt annat läge när det gäller löneförhandlingar.
Kvoterad föräldraledighet är förstås ingen permanent lösning. Det skulle ställa till med stora bekymer för många familjer om de inte kunde dela lite mer självständigt. T.ex. i min egen familj där jag skrivit över alla mina dagar på Kattpappan. Vi hade inte haft råd att vara hemma så här länge om vi inte hade kunnat göra så.
Men så länge valfriheten gör så att nästan all ledighet tas ut av kvinnor drabbas alla kvinnor, och genom att kvotera minskar de drabbades antal drastiskt.
När det sedan är verkliga omständigheter och inte omständigheter där det alltid är kvinnan som måste ta all ledighet som påverkar, då kan vi gå tillbaka till ett system där familjerna själva kan lägga upp sin ledighet som det passar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
*Applåderochståendeovationer* Jag håller med dig. Och egentligen vet jag att som icke-förälder (till ett levande barn iaf) har jag inte rätt att yttra mig. "Vänta bara tills du själv får barn" har jag hört alltför många gånger, men jag tror att jag förstår ganska mycket. Givetvis vill mamma vara hemma med sitt barn så mycket som möjligt. Även pappan hoppas jag dock önskar det.
Men som du säger slår det tillbaka så mycket mot alla kvinnor när samhället ser ut som det gör. Kvinnorna har oftast sämre löner och det är ofta därför deras män inte kan vara hemma med barnen - för familjen klarar det inte ekonomiskt. Men det är ett jädrans moment 22.
Jag tycker absolut att det ska kvoteras lika. Det bästa skälet till det anser jag vara att barnet behöver vara med sina föräldrar lika mycket. Sen finns det oerhört mycket mer som talar för det... Men ja - jag kanske inte vet någonting egentligen.. Kram
Jag visste precis hur det skulle bli att vara förälder. Och jag hade rätt på alla punkter.
Vi pratade ju lite om det på bloggträffen, om att vi som väntar och längtar visst vet vad vi längtar efter!
Hear, hear!
I princip håller jag med om att det bör delas lika. Men i praktiken skulle en sån kvotering innebära en katastrof för oss om jag hade lyckan att bli gravid nu.
Jag är arbetslös nu nämligen. Min pojkvän är den som tjänar pengarna. Betänk hur rolig vår situation skulle vara om vi var tvungen att leva på hans föräldrapenning endast. Så högbetald är han inte att det skulle funka. Och jag har annars väldigt låg ersättning när jag är arbetslös och det skulle aldrig funka.
Får jag jobb så vill jag att vi ska dela. Får jag det inte så finns ingen annan lösning än att jag tar föräldraledigheten. Annars skulle vi stå med ett litet barn under ett år som vi inte hade råd att vara hemma med.
Rakt av kvotering är inte lösningen. Det måste kunna tas hänsyn till familjernas omständigheter.
Den här frågan engagerar, även mig som inte ens har barn. Morötter är ofta bättre än piska, om inte annat så för stämningens skull. Nu har man redan så lång föräldraledighet i Sverige att det är svårt att göra en morot av ytterligare månader. Men ponera att man bara hade 9 månader, och att moroten var att det gick att få 6 månader till under förutsättning att de togs ut av den förälder som tagit ut den minsta delen av de 9. Hur skulle det se ut då vad gäller pappornas uttag av föräldraledighet? Hur skulle diskussionen gå?
Där jag bor är föräldraledigheten 4 månader med bibehållen lön eller 5 med 80%. Att pappor tar mer än de fem dagarna som är deras exklusiva förekommer av förklarliga skäl nästan inte. Men jag har en kvinnlig kollega som tog ut de 4 månaderna och lät pappan ta den femte. Nä, jag vet inte hur det var med amningen. Men jag är ganska full av beundran.
Heja, heja, heja!!!!
Jag håller fullständigt med. Och ändå var vi ojämlika med Lilla Mys föräldraledighet, 14 månader till mig och 4 till maken.
Men om dagarna var kvoterade hade det inte varit något att snacka om. Hans jobb hade varit inställda på att han skulle ta längre ledighet, och faktiskt även han. Nu är det lite som att jag förväntas vara chef över dagarna och tala om hur länge han ska vara hemma. Det gillar jag inte alls.
PS "vänta bara tills du blir förälder" är ett skitargument. Visst blir man sugen att vara hemma längre, men det är ju inte mitt behov det handlar om. Det är ju pappans och barnets. Och då ska väl inte mammahjärtat styra...
Ja, du har helt rätt! Jag tycker dock att man ska dela i tre tredjedelar för att det ska bli lite smidigare för de som har svårt att få ihop det. Och ta det stegvis så att folk hinner anpassa sina liv, men ändå i ett förhållandevis högt tempo jämfört med hittills i alla fall. 6 månader till mamma, 6 månader till pappa och 6 månader att disponera som man själv vill skulle vara fina fisken det.
Själva skulle vi missgynnas av en sån delning men det skulle det vara värt.
Jag instämmer helt! Men har som så många andra inte levt som jag lär. Om vi får ett barn till så ska pappan få ta en större del.
Jätte svårt och intressant. Som någon skrev, ett Moment 22! Vi hade aldrig klarat oss ekonomiskt om pappan varit hemma en längre period. Han tog sina 60 dagar i samband med semester så det blev 3,5 månad under hela sommaren. Vilket både han och jag är nöjda med.
Risken finns vid en kvotering att barnen inte får vara hemma alls för att det inte går ekonomiskt (för det är ju oftast där skon klämmer och det i sig är eg fel) vilket leder till att barnen får börja på dagis tidigare för att den ena föräldern måste börja jobba och den andra har inte råd att vara hemma...
Moment 22 som sagt.. tycker att vi är vuxna människor och borde kunna ta dessa beslut själva. Men det är synd att det är pengarna som styr...
Diskuterade det här på jobbet för ett tag sedan. En av mina manliga kollegor är helt övertygad om att barnet mår bäst av att vara hemma med endast en förälder under de första 3 åren. Alltså ingen delad föräldraledighet och inget dagis! Suck!!
För våran del så hade det inte passat bra. Pappan har vart hemma mer än mig och kommer även i fortsättningen att vara det. Det är ändå jag som har tagit ut föräldrapenningens största del av vissa ekonomiska skäl. Vi har vart hemma mycket båda två och om det skulle bli tvunget att dela dagarna lika så hade jag vart tvungen att jobba mera och vara med barnen mindre.
Visst tycker jag att man ska dela lika på tiden med barnen men inte genom kvotering.
Jag är sen med att kommentera, men vill ändå ge en annan sida av saken.
Skriver samma inlägg här som jag gjorde i Ribbolitas blogg:
Jag håller med om att det ideala är att dela lika och både jag och min sambo önskar att det hade funkat för oss.
Men om vi lyckas bli gravida inom den närmaste tiden så är det inte att tänka på. Min sambo har fast jobb och hög lön och jag har ägnat de senaste åren åt att försöka få igång mitt eget företag. Av olika anledningar har det inte gått så bra som jag hade hoppats. Vi klarar oss nu, men min sambo står för 75-80% av inkomsten - och min lilla del hade alltså omöjligt räckt ihop med hans pappapeng.
Förr oss hade det alltså i dagsläget varit omöjligt att dela lika på ledigheten, hur gärna vi än hade velat!
Så för vår del hade en kvotering inneburit att vi blivit tvugna att lägga IVF-behandlingarna på hyllan och vänta med att försöka bli föräldrar trots att vi inte vill... och dessutom hade det försämrat våra chanser att lyckas eftersom ingen av oss blir yngre!
Vi har inte prioriterat ngt lyxliv utan bor i en 1:a på 40 kvm...
Skicka en kommentar