Några ynka veckor kvar av föräldraledigheten, men till skillnad mot förra gången ser jag den här gången verkligen fram emot att få göra något annat.
Jag ser också fram emot Lillkattens dagisstart, jag tror att det kommer att bli jättebra.
Jag orkar inte riktigt underhålla honom så mycket som han skulle behöva. Dels för att jag är gravid, men också för att jag faktiskt inte kan. Jag är inte pedagog, och jag tror att det finns en massa saker mitt barn kan få utav någon som är utbildad, är engagerad och har ork.
Jag tror inte att det bästa för ett barn är att vara 50 timmar i veckan på dagis, men några timmar varje dag tror jag är bättre än hemma med tråkföräldrar jämnt.*
Vi får se om jag ändrar uppfattning efter eventuella katastrofscener när vi väl provat att lämna bort honom.
*Och så klart förstår jag att det inte är alla förunnat att inte behöva ha barnen på heltid på dagis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Nej, jag tror att det är en missriktad välvilja att vilja vara hemma och ta hand om sitt barn själv istället för att låta det umgås med andra barn på dagis (men passa dig för att kalla det dagis om någon förskolärare hör, de ser rött). Det är nog oftast mer för mammans skull än för barnets. Det är säkert bra md pedagogiskt utbildad personal, men jag tror också att barnen lär sig en massa av att umgås med varandra och leka.
Missriktad välvilja? Varför måste allt vara så svart eller vitt. Vissa är hemma med sina barn och trivs med det utan att barnen blir asociala missfoster. Andra har barnen på dagis och vissa har inget val.
Men jag tror inte man behöver en pedagogisk utbildning för att utöka sitt barns vyer. Själv tycker jag det är urtråkigt att vara hemma med småbarn, småbarnslivet för mig var många gånger tufft. Jag är och älskar att vara tonårsmamma medan andra tycker att tonåringar är det värsta som finns.
Vi är olika i vårt föräldraskap så är det bara.
Hälsar Mariamamman som ser fram emot att mitt fjärde barn är på väg ut ur småbarnsträsket.
Jag har samma inställning som dig och är lyckligt lottad så att vi kan ha Signe på dagis några timmar varje dagar just för att hon ska få den stimulans och utmaning som jag tror att just hon behöver. Stimulans och utmaning som varken jag eller hennes pappa fixar dygnet runt just nu. Om du förstår vad jag menar. Ibland låter det ju som om man inte vill vara med sitt barn, men det är ju inte så jag menar.
Mariamamman: Jag skrev inte att alla föräldrar är som jag, men *jag* är en tråkförälder!
Den förälder som orkar, vill och har ekonomisk möjlighet att vara hemma är säkert ett utmärkt alternativ till dags (jo, jag vet att det heter förskola)
Nej jag uppfattade inte att du menade alla föräldrar, jag gick igång på Anonyms inlägg om missriktad välvilja.
Mariamamman
Jag tror bara att det är viktigt att barn får träffa andra barn också och inte bara vara med sin mamma. Har man inget val så får väl det duga. Har inte skrivit att det är skadligt och verkligen inte något om asociala missfoster. Menar bara att det finns en del föräldrar, företrädesvis mödrar, som "uppoffrar sig" och stannar hemma med barnen för att de tror att barnen måste vara med sin mamma alltid. Jag tror bara inte att det behöver vara så, utan tror, som jag skriver, att barn mår bra av att få leka med andra barn också. Men jag har inte sagt att det är svart eller vitt. Eller att man måste göra si eller så.
Men hallå sista anonym! Jag har valt att vara hemma vidare med min 1½-åring i höst, MEN det betyder ju inte att hon bara träffar mamma. Hon har två äldre syskon. Här finns flera jämnåriga grannar som vi träffar ute i trädgården eller på lekplatsen. Vi går på öppna förskolan, träffar andra vänner och släktingar med barn m.m. Hon får träffa många andra, men med mamma eller pappa i bakgrunden och det tror jag är toppen för en 1½åring. Som pedagog och trebarnsmamma så vet jag att detta är fullt tillräckligt och ett mycket gott alternativ.//mvh Linda
Då behöver du ju inte känna dig berörd av det jag skrivit. Det passar ju inte in på dig alls att ditt barn bara är med sin mamma. Så varför blir du upprörd över mitt inlägg?
Vill bara poängtera att bara för att man "bara" är hemma med mamma betyder det inte att man inte träffar några andra barn. Det är ju inte bara på dagis man träffar barn och för så små barn som 1½åringar så räcker det sociala umgänge jag räknar upp i mitt förra inlägg./mvh Linda
Skicka en kommentar