Jag är rädd för alkohol. Förmodligen överdriver jag helt odramatiska situationer eftersom jag växt upp i ett hem där ingen i hela släkten drack något starkare än ett halvt glas vin.
I dag satt jag ute i parken utanför vårt hus när grannens 11-åriga son kom ut. Han och jag satt och pratade ett tag och han berättade att pappa hade migrän. Fast efter ett tag ändrade han sig och sa att pappa nog var bakfull för det stod massor av flaskor uppradade i köket. 11-åringens föräldrar är skilda, och han bor huvudsakligen hos mamma eftersom det geografiska avståndet mellan föräldrarna är så stort, men nu har han varit hos pappa halva sommaren. I morgon åker han tillbaka till mamma, så det här var sista dagen på länge han träffar sin pappa.
Jag blir ledsen över att pappa är så bakfull sista dagen han är här, att han inte orkar gå upp och vara med sin son.
Jag blir också ledsen och en aning rädd över att en 11-åring överhuvudtaget drar slutsatsen att pappa är bakfull.
Jag känner den här pappan, och jag vet att han i vanliga fall är en jättebra pappa, som verkligen anstränger sig för att det ska bli bra när han får chans att vara med sin son. Och det är nog därför jag blir extra ledsen när han gör så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fy fan...får så ont i hjärtat.
Även solen har fläckar, men om man inte är med sitt barn varje dag, kan då inte festen få vänta tills barnet har åkt till den andra föräldern?!
Anna-Bell
Hur kan det vara så viktigt att dricka sprit dagen innan ens son åker hem...? Sorgligt.
Sorgligt, tråkigt, onödigt. Samtidigt vet vi ju sällan den verkliga, verkliga sanningen. Det är lätt att tro och tänka en massa. Nu menar jag inte att pojken ljög eller att pappan faktiskt inte var bakfull, för så var det nog, och det är hemskt, men sen vet vi ju sällan så mycket mer. Och det är ju också det som gör det så svårt att agera. För hur agerar man på en sådan sak.
Alkohol ÄR skrämmande. Det förstör så otroligt mycket.
Skicka en kommentar