Jag hör till den kategorin människor som inte alltid behöver göra ett perfekt arbete. Jag har som målsättning att göra tillräckligt.
På fredag har jag tenta. Jag har nu gått igenom alla föreläsningar, renskrivit dem och försökt pränta in det viktiga i huvudet. Nu har jag alltså nästan en hel vecka på mig att repetera, lära mig allt ännu bättre, göra övningsuppgifter och försöka förstå det där lilla extra som gör att jag kommer att få högsta betyg.
Men jag orkar inte. Jag nöjer mig med att klara mig. Jag ska träffa en klasskamrat imorgon och gå igenom övningsuppgifterna som är ganska svåra, och sen orkar jag inte mer. Jag vill hellre leka med Lillkatten, läsa bloggar, skriva blogginlägg och laga en god middag.
Ibland önskar jag att jag hade lite mer prestationskrav på mig själv, och att jag var lite mer tävlingsmänniska. Men jag tror att allt kommer att lösa sig ändå, och att jag bara kommer att ångra höga betyg för att det betydde att jag försakade annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tycker det låter sunt, jag. Är heller ingen tävlingsmänniska och har aldrig varit det (utom möjligen när det gäller TP och andra frågesporter). Min kloka pappa sa tidigt till mig att jag aldrig behövde vara bäst i skolan, det räcker alldeles utmärkt med att vara bra.
Sedan man kanske inte blir Nobelspristagare med den här inställningen, men vad gör det?
Men det låter när du skriver om dina studier som om du är enormt stressad som det är. Hur skulle du kunna prestera mer?
Den förra kursen var otroligt stressande. Där pluggande jag dygnet runt på slutet och visste ändå inte om jag skulle klara mig.
Den här kursen har dels haft ett helt annat upplägg, dels har jag haft ett helt jullov på mig att plugga. Så den här gången skulle jag kunna prestera mer än ett godkännt.
Skicka en kommentar