Idag fyller min blogg två år.
Då för två år sedan var jag nere i den djupaste av avgrunder.
Jag hade släppt greppet om livet för ett tag och klarade inte ens av de mest basala saker. Att sätta igång diskmaskinen var ett dagsprojekt som jag ibland misslyckades med.
Att betala räkningar eller handla mat fanns inte i min sinnesvärld överhuvudtaget.
Nu bara två år senare är allt det där så avlägset, jag kan inte tro att det var jag, och om det ändå var jag måste det varit tiotals år bakåt i tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk vad de orden kan ge mig tröst! Och förstås är jag glad för att det gick så för dig. Men du vet vad jag menar - rent egoistiskt så känns det trösterikt att det kan gå så väl, kanske också för mig.
Kram.
Hipp hipp hurra! Jag håller med dig om att det känns avlägset, men när jag läser mina gamla inlägg kan jag riktigt känna hur jag mådde då, i skrivandets stund. Då känns det väldigt nära och påtagligt helt plötsligt.
Skicka en kommentar