Nätterna innan tentan åt jag sömntabletter så att jag fick sova.
Men nu är det slut på det. Sömntabletter kan inte bli en permanent lösning.
Nu sitter jag här och kan inte sova igen. Men jag får inte ge efter och ta sömntabletter. Risken är stor att man utvecklar ett inte kroppsligt beroende, utan känslomässigt beroende av sömntabletter och dör vill jag inte hamna.
Jag har i natt börjat med sömnreduktion enligt programmet jag kör. Jag har inte använte den metoden som jag ska innan, men nu är det dags att köra ordentligt, jag måste ge programmet en ärlig chans.
Sömnrestriktioner innebär att jag bara ska ligga i sängen den tid jag faktiskt sover, dock inte mindre än fem timmar. Nu har jag bestämt min sovtid till sex timmar per natt, jag försöker kompenera för amning också. Så jag ska släcka vid tolv och gå upp klockan sex. Lyckas jag inte somna/somna om på en halvtimme ska jag gå upp och vara uppe minst en halvtimme innan jag försöker igen. Det blir tufft, särskilt om jag inte sover något alls i natt, att sedan i morgon hålla mig vaken ända till tolv.
Det är också jobbigt att tänka på att Kattpappan reser bort, och att jag ensam ska ha ansvaret för Lillkatten. Är jag dödstrött vet jag inte om jag klarar av det. Men snart börjar nästa kurs i skolan och då är det också jobbigt att börja, och sen är det något annat som händer, och så håller det på så, och jag kan inte äta sömntabletter för resten av livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hej! Jag sitter här och funderar varfär du ska vara så rädd för sömntabletter? Så lång tid handlar det ju inte om. Man botar inte sömnproblem på en månad eller två. Det är väldigt kort tid. Du måste väl kunna ge dig själv ro i alla fall *ett längre tag* och så under den tiden jobba på saken, om det är något som är underliggande och ger oro. Skulle vara mera rädd för sömnlösheten än för sömntabletterna i ditt läge. Med din inställning finns ju ingen risk att du blir missbrukare, jag tror verkligen inte det!
Så jag röstar för mer avlastning nattetid, mera piller, mera sömn och så kommer allt att ornda sig en dag. Faktiskt. Kunde jag så kan du.....det kommer nog inte alltid att vara så här för dig även om du haft så här ofta/länge.
Och det finns inte bara två alternativ *sömnpiller livet ut* alt. *inga sömnpiller alls*!
Det finns en medelväg! :)
Det största problemet för mig är att jag ammar. Och tablettern går över i mjölken så jag vill verkligen inte ta dem mer än nödvändigt.
Dessutom så förösker jag "bota" min sömnlöshet med ett KBT-program.
Till skillnad från tabletter så ger ju KBT ett långvariigt resultat. Jag vet inte om det kommer att fungera, men jag måste ju ge det en chans.
Dessutom är inte tabletterna jag äter bra. De har så lång halveringstid så att jag känner av dem rätt rejält dagen därpå. De ger alltså ingen lindring på trötthetsfronten. Och ja... jag vill i första hand försöka fortsätta amma, och då finns det inga andra tabletter att äta.
Tack för ditt engagemang, det värmer!
Kram
Hej! Jaqg kör också med sömnrestriktion enl. KBT. Är inne på tredja veckan och fpår bara vara i sängen mln kl. 24 och 5.00. Det är rejält tufft kan jag säga och än så länge så soverjag inte bra, få se hur länge jag orkar. Lycka till för din del och jag tycker du är klok som testar detta!
Skicka en kommentar