Alkohol

Den hypotetiska inbjudan här nedan (den om hon som föredrog något alkoholfritt) handlade så klart om mig.

Handlar inte alla hypotetiska frågeställningar om frågeställaren?

Jag har inga dåliga erfarenheter av alkohol. Jag har aldrig sett mina föräldrar, släktingar eller vänner till mina föräldrar bli fulla. Jag har själv aldrig råkat illa ut på fyllan, eller ens sett någon göra det.

Ändå tycker jag verkligen, verkligen, verkligen inte om att bli berusad. Jag tycker att det är en fruktansvärt otrevlig upplevelse. Dessutom tycker jag inte att det är särskilt gott med varken vin eller öl. En drink kan jag tycka om, men den är oftast godare som alkoholfri variant.

Jag är lite kluven till det här med att inte dricka alkohol. Om ni nu var ärliga i era svar, så verkade de flesta inte bry sig ett dugg om ifall deras gäst drack eller inte. Men min erfarenhet är att de flesta inte är så fördomsfria. Jag är det inte ens själv. De uttalade nykterister jag känner är oftast inte särskilt festliga människor.

Själv vet jag att jag är mycket roligare nykter. För då är jag glad, oblyg, och vågar verkligen bjuda på mig själv. Har jag däremot druckit så är jag knäpptyst för jag är så rädd för att tappa kontrollen (eller så somnar jag)

Jag har verkligen inga problem med att andra dricker! Skulle aldrig få för mig att moralisera. Däremot kan jag ju inte påstå att jag tycker att det är så väldigt roligt att vara på en tillställning där alla andra blir apfulla. Överhuvudtaget tycker jag att det är lite patetiskt (eller tragiskt) med folk över 30 som inte vet hur mycket de tål, alternativt tycker att det är höjden av festlighet att inte minnas något dagen efter. Men den typen av fester blir jag ändå inte bjuden på.

Alltså det jag är kluven till är hur jag uppfattas av andra om jag konsekvent tackar nej till alkohol.

Konstigt att en så liten sak kan vara så kontroversiellt.