Det sägs vara typiskt manligt att vilja hitta lösningar på problem. En vanligt missförstånd mellan män och kvinnor är tydligen att hon bara vill ha medkänsla medan han försöker komma med konkreta tips.
Om det är så är jag manlig. (Själv tror jag inte riktigt på det där med manligt och kvinnligt, utan tror att det har med med sociala strukturer att göra)
I infertilitetsbloggsvären har vi den senaste tiden mötts av flera tunga, jobbiga händelser och beslut. Och på vartenda inlägg skriver jag ett långt svar med förslag, idéer, svar på frågor o.s.v. Men innan jag postar så läser jag igenom det jag skrivit och märker hur stelt och trist det låter, och så suddar jag bort allt, och kvar blir ett "KRAM"
Jag skulle vilja hitta de rätta tröstande orden, eller i alla fall kunna uttrycka den medkänsla jag känner. Men istället blir det bara kantiga råd som ingen bett om.
Jag är nog från mars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kan bara kommentera utgående från de kommentarer du lämnat på MINA inlägg, eftersom jag inte reflekterat över hur du kommenterat andras.
Jag kan ärligt säga att dina kommentarer alltid berör mig och känns trösterika. Om du är orolig för att du upplevs som kall, stel eller trist, som en torr problemlösare, så kan jag intyga att i alla fall jag aldrig upplevt dig så.
Vad gäller "kantiga råd" kan jag hålla med dig om att de ofta känns ovälkomna - men då gäller det när de kommer från folk som verkligen inte har en clue. Som bara klämmer ur sig klyschor.
Det gör inte du. Dina "råd" känns välgenomtänkta och konstruktiva.
Lämna aldrig en kommentar oskriven eller sudda ut. Jag tar så gärna emot allt du orkar tänka, känna eller reagera på i det jag skriver. Tack för det.
Det gör inte så mycket om en kommentar är kantig, huvudsaken är att den finns där. Och jag har inte upplevt det så. Och det räcker ibland att bara skriva ett ord. Så vet jag att någon läst, någon har hört, någon förminskar inte...
Så till frågan om länkande, nylsa hade rätt i att jag behövde byta även det något talande screen-namnet. Det är nu utbytt. Annars är det inga problem att länka. Det är inte internetvänner jag håller borta, på det sättet har jag inte alls gått under jorden. Det är bara de människor som annars känner mig och som vet att jag bloggar men nästan aldrig läser som jag vill ta bort "nästan" för. Inte för danmarksresandet, som de känner till - utan just nu för min frustrerade relation till de kristna. Det har inte så mycket med barnkämpandet att göra, egentligen...
Jag har aldrig tolkat det så som du skriver att kvinnor söker medkänsla och mannen söker lösning. Utan min erfarenhet och det jag även läst i några populärapsykologiska böcker (det var bl.a Dr Phils Relationskuten) är att kvinnan analyserar detaljerna och mannen lagar direkt. Båda sidorna är bra och nödvändiga (liten tuva välter stort lass) och stämmer i vårat äktenskap. Men vi är ju inte "alla", förstås.
Menade bara att jag inte hört just den variant du skrev..det lät så nedvärderande om folk skriver/säger så att kvinnan ska man dalta med..men mannen GÖR. och just så har jag inte uppfattat dom annars kanske lite fåniga (men i bland bra) böckerna om män och kvinnor. Suck! Flåt att jag tar lite plats i ett ämne som bara var en rad i ditt inlägg.../Eirene
Håller inte alls med dig!!! Jag har genom åren fått jättefina kommentarer från dig - med mycket råd, känsla och omtanke!
Så det så!
Så om det någon gång bara stod KRAM så var det nog bara det jag behövde den gången. För visst är det svårt ibland att skriva, ofta känns det som en upprepning, tex vid varje misslyckad ivf eller dyl.
Så jag säger - KRAM! Och du ska vara stolt över dina svar, de har iaf betytt mycket för mig.
Ang män och kvinnor så håller jag med. Jag är mera känsla medan sambon har enkla lösningar på det mesta. Om jag säger att jag mår dåligt när jag tänker på X. Sluta tänk på det då säger han... verkligheten är inte alltid så fyrkantig...
Skicka en kommentar