Jag har fullständigt resignerat och ätit sömntabletter varenda kväll. I går gjorde jag ett halvlamt försök att låta bli men kunde inte somna, så jag gick upp och åt mina tabletter. Och somnade ganska snart därefter, mycket fortare än vad det tar för tabletterna att börja verka, det tar ungefär två timmar för dem att få full effekt.
Så just nu är jag känslomässigt beroende. Jag behöver den säkerhet tabletterna ger mig för att våga somna.
I dag ringde jag min läkare för jag ville diskutera med honom hur jag ska komma ur det här, eller hur länge det är ok att äta taletter, eller i alla fall få en åsikt.
Men på det mycket korta samtal vi hade sa han tre gånger att han skulle skriva ut 100 nya tabletter åt mig, fast jag inte en enda gång bad om det, jag har ju ganska många kvar i burken här hemma. Och inte ett endaste dugg annat fick jag ur honom än den där meningen - Jag skriver ut 100 tabletter till åt dig.
Så nu finns det ytterligare 100 tabletter att hämta ut på apoteket. Men jag är inte ett dugg klokare.
Jag måste byta läkare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Byt läkare och försök få en remiss till en psykiatriker. Oftast är läkare på bl. a vårdcentraler dåligt insatta i hur dessa preparat fungerar. Jag önskar jag kunde stötta dig i att det faktiskt är ok med sömntabletter i det läge du befinner dig. Efter min skilsmässa var det räddningen i 7 månader. Jag blev inte någon pillertrillare och det hjälpte mig genom en tuff period i livet. Men jag anser att det är bta att kombinera tabletterna med någon form av städjande samtal eller terapi.
Stort grattis till tentan.
Hälsar Mariamamman
Har nu tvekat länge om jag ska skriva till dig om det här med sömnlösheten eller ej. Det är ju så jobbigt med "goda råd" och "gör så här", när du ju måste hitta ditt eget sätt att tackla det hela. Och det blir så långt, och jag är ju en fullständig främling som kanske inte ens har här att göra. Men jag har följt din blogg ett bra tag, och du verkar ju inte ta illa upp och du kan ju bara bortse från det jag skriver om du vill.
Jag led i alla fall av sömnstörningar under många år, det började nog under en helvetisk jobbkris, blev lite bättre när jag kommit ur det värsta efter något år, sedan blev det kraftigt sämre igen så fort jag blev gravid. Jag var vaken tre timmar varje natt i tre och ett halvt år, under graviditet-amning-ny graviditet-ny amning. Sedan kollapsade jag och fick sluta amma.
Min räddning blev, konstigt nog, Lergigan, en illamåendetablett man blir dåsig av. Fick den egentligen utskriven redan i slutet av graviditet nr 2, och det räddade den sista gravidmånaden, men sedan fick jag inte äta dem medan jag ammade, och jag sökte (dumt nog) ingen annan hjälp. Så jag började med dem igen efter att jag ammat färdigt (och efter en period med vanliga sömntabletter under en period när jag var sjuk, men de var läbbiga så jag återgick till lergigan). Jag reagerade starkt på tabletterna och klarade mig med en halv (ordinationen var 1-2 st). Efter en månad trappade jag ner till en kvarts. Efter en månad till slutade jag, och tog bara när jag hade sovit dåligt 1-2 nätter. Samtidigt kom maken och jag överens om att han tar ALLA nätter med barnen, så det har han gjort sedan dess, det är 2,5 år sedan nu. (Han är lyckligt lottad och somnar om lätt som en plätt.)
Jag tror att det är jättebra att ta tabletter i ett akut läge, och jag tycker att du ska ge dig ro att ta dem och vila ut under en bestämd tid, säg en månad, två. Det är ju jättestressande att hela tiden ha som mål att sluta med tabletterna imorgon. Jag skulle också, om jag var du, överväga att sluta amma på nätterna - inte för att det kanske väcker dig, men vetskapen om att man inte har en potentiellt ostörd natt framför sig tror jag i sig kan förstöra alla chanser till god sömn, i den känsliga situation man befinner sig när man ska lära sig sova på nytt.
När du vilat i en månad eller två kan du testa att gå ner till en halv tablett i en månad. Sedan en kvarts. Sedan sluta - men med löftet till dig själv att du ska ta en kvarts tablett (eller vad som nu funkar) varje gång du inte sovit på ett par nätter, dels för att du inte ska bli för utmattad, dels för att det blir en ond cirkel när man kommer upp i för många sömnlösa nätter, dels för att få sinnesro och veta att det aldrig kommer att bli mer än ett par sömnlösa nätter i sträck.
Egentligen tror jag på KBT, mer än på tabletter, men jag tror också att sömnstörningar är mycket farliga för hälsan, och jag skulle inte våga tro att KBT hjälper fort nog. Tycker att läget verkar akut för dig. Själv blev jag som sagt allvarligt sjuk, och både jag och läkarna tror nog att sömnstörningarna var den starkast bidragande faktorn, även om det förstås kan ha varit något annat också.
Hoppas att du inte tar illa upp av denna drapa. Och att du får bukt med sömnstörningarna på ett sätt som känns bra för dig.
Kram Mammut
Jag hade tänkt skriva något vettigt till dig, Kattmamman, men Mammut sa ju allt mycket bättre.
Och Mammut, när kommer Mammutbloggen??? Vi är många som behöver den!
Kram på er båda
Har man brutit benet så behöver man gips, och man ska inte hålla på att slita bort gipset hela tiden för det kan behövas en lång tid innan benet mår bra. Just nu så är dina sömntabletter som själens gips. I sömnen finner du en del av den läkning som du behöver.
Allmänläkarna, är dom allra sämsta på att ge det stödet. Dom har varken tid eller lust och blir bara stressad av att behöva ta i det på djupet. Men det kan finnas kuratorer, någon sjuksyrra på Bvc eller annat alternativ. Fråga på Bvc...
Fast det kanske finns privata alternativ där du bor, läkare o så? Jaja..ät nu dina piller och sov....för där börjar läkningen.
och ring Bvc. Dom kanske kan länka dig vidare. Så här är det tyvärr ofta, vården funkar inte så extremt bra i dag på detta område tyvärr. Du får söka dig fram. Tack för att du delar med dig av dina tankar, det kan säkert hjälpa andra också att läsa och läsa dom olika svaren.
Dagens inlägg för att tala om att vår bebis inte kommit än :-)
Byt läkare! Den 7de läkaren (ja, faktiskt träffade jag 6 puckon innan) jag träffade var den som faktiskt kunde hjälpa mig med min yrsel när jag hade den. Man måste hitta en läkare som kan det område man har problem inom och som dessutom är intreserad av att man faktiskt ska bli bra!
/AF
Fina du. Först vill jag säga att jag tänker på dig. Även om jag inte kommenterar så ofta, läser jag här och är med dig. Jag tänkte skriva lite klokord till dig, men så läser jag Mammuts inlägg och ser att hon gjort ett bra jobb som det är. Min erfarenhet är just den hon beskriver - att allvarlig sömnbrist är farlig för hälsan. På riktigt. Och att hur tungt och svårt det än känns ur ett mammaperspektiv, önskar jag att du sätter din hälsa först.
Jag finns här "på riktigt" om du behöver ett bollplank. Alltid.
KRam
oj, vad bra svar du redan fått. skriver under bara.
och tycker att din läkare verkar läskig. byt nu. pronto.
& grattis till tentan!
Japp, Mammut sa det så bra!
Hoppas du kan hitta en annan läkare som tar din oro på allvar. Jag tror absolut inte att du har utvecklat något allvarligt beroende, men du behöver nog höra det från din läkare och känna att du är i goda händer.
/Helga
Kattmamman, tänker på dig och hoppas att det löser sig på något sätt snart snart. Håller med Mammut och de andra om att piller kan vara både bra och välbehövliga och att sömnbrist kan vara farligt på riktigt.
Mammut, jag vill också läsa en mammutblogg! Hoppas allt är bra, länge sen vi sågs! Insåg när jag läste ditt inlägg att jag glömt skicka tillbaka nyttiga parlören till dig. Sorry!
Skicka en kommentar