En vanlig kommentar till någon som hoppas på att bli gravid och som har testat negativt är ”Du testade nog bara för tidigt”
Hur vanligt är det egentligen att någon som verkligen vet när ägglossningen skedde (som alltså gjort ett VUL eller tagit ett blodprov eller gjort ett äggplock inför en IVF) och som testat två veckor efter ägglossningen och fått negativt som sedan blivit positivt, som sedan fått ett barn?
Så klart att det finns undantag, men jag har tänkt ganska mycket på det här genom åren av alla kämpande människors inlägg, och jag kan inte påminna mig om att det har hänt en enda gång. Någon enstaka gång har ett minus blivit ett plus, men då har det hela tyvärr slutat i missfall.
Jag kan ibland bli lite irriterad på de här kommentarerna som gör att personen som testat negativt aldrig får chans att ta in att det inte blev något, hoppet ska hela tiden hållas på topp. Ibland är det till och med så att den som blöder får höra att det inte behöver vara kört.
Olika infertilitetsforum är bra, och jag har verkligen haft nytta av allt det stöd och all den visdom jag hämtat från dem genom åren. Men ibland önskar jag att det var lite mindre av fåfängt hopp, och lite mer realism.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Min svägerska är just nu i v 11 efter IVF. På testdagen var testet negativt så hon slutade med all "efterbehandling" När mensen ännu inte kommit efter ytterligare 10 dagar så ringde hon kliniken och fick komma på ultraljud och var det inte ett litet hjärta som pickade. Vi håller alla tummar för att det skall fortsätta picka.
Klockrent faktiskt... För nog katten får man höra att det nog finns en chans trots att allt i världen säger motsatsen (blöda som en gris är inte särskilt bra när man är gravid exempelvis - och chansen för att det inte är ett mf när man verkligen störtblöder... är minimal)
Det finns ett litet undantag får jag lov att säga dock... billiga tester. Har vänner som också noterat att den påstådda känsligheten inte riktigt är som den ska. Samtliga gravida har dock fått positivt en dag efter BIM, så det dröjer ju inte så länge precis...
Men det är klart... tjuvtestningen är ju på topp ibland och att ett test som var negativt dpo 11 blir positivt två dagar senare är ju inte så ovanligt.
Annars så - bättre se sanningen i vitögat och ställa om för nya tag. Att leva i längtan är som att leva instängd - att hoppas i förtvivlan är tortyr...
/Kantarellkisse - som om en vecka faktiskt börjar det riktiga arbetet med vikten o lägga om kosten och motionen (insåg att jag nog var lite knepig i mitt svar - jag menar alltså bara att sparka igång på pulvret inte att leva på eländet..)
anonym: Vilken härlig berättelse! Jag hoppas verkligen att det där hjärtat fortsätter att slå!
kantarellkisse: Visst kan det hända att det slår om. Men högst troligt så gör det inte det, inte ens med de billiga testerna. Så lite mindre konmmentarer om att det bara är att testa igen vore inte fel. Själv har jag testat positivt väldigt tidigt båda gångerna jag blivit gravid, och det gör mig nog extra irriterad när någon på dag 15 efter ägglossning säger att jag nog bara testat för tidigt, jag vet ju att när de fungerat så blir det inte negativt. Lycka till med viktnedgången! Jag är säker på att du kommer att klara det jättebra! Och jag ska inte gnälla på dig!!!! Du vet nog bäst själv hur du ska göra ;-) Kram
Nej, och det är nog sanningen också... Mitt billiga test slog inte om förrän 15 dagar efter ägglossning och det fanns ju en anledning till det - det var inte som det skulle.
Hehe... Jag tror seriöst inte ens att det är bra att sparka igång en viktnedgång på pulver - jag är fröken otålig ända ut i fingerspetsarna... Däremot kan det ändå fungera om man gör något bra av det efteråt. Så din viktminskningsblogg lär bli lusläst av kissen om någon vecka - just för att det verkar så oändligt mycket vettigare och sundare.
Jag håller med dig.
Även om hoppet (ibland) är det sista som lämnar en, så gör det nog oftast mer skada än nytta att inge falska förhoppningar, vilket det faktiskt så gott som uteslutande är om man testat minus 14 dagar efter ägglossning.
Håller med om att man nog bör inse att det är kört då det blir ett negativt graviditetstest. Men att man kör på gång på gång och hoppas och tror hör till överlevnadsstrategin misstänker jag. Det sista som dör är ju som bekant hoppet.
Anna-Bell
Så klart hoppas man in i det sista, det är högst mänskligt. Men just därför tycker jag att det är synd att så många hjälper till att hålla det fåfänga hoppet kvar. För vi andra, vi som ser på med realistiska ögon utifrån, vi vet ju att det nästan säkert är kört.
Ja Kattmamman, klockrent. Sorgen blir ju inte mindre för att man skjuter upp den en eller två dagar till. Första försöken blev man ju glad av alla som försökte hålla hoppet uppe på en, men tillsist ville jag bara kräkas på dem. Oavsett glada tillrop eller ej så blir ju resultatet vad det blir.
Skicka en kommentar